Marias stickning och läsning

Förklarande tillägg

2012-01-31T13:25:00.004+01:00

De två senaste inläggen om Öde och Det var inte jag har råkat hamna i fel ordning!

Det var inte jag av Kjell Johansson

2012-01-31T13:12:00.000+01:00

är en suggestiv och smärtsam epilog till hanstrilogi med samlingsnamnet ”De utsatta”. Boken handlar om de skuggor en utsattbarndom kastar långt senare i livet. I denförsta boken, Huset vid flon berättades om syskonen Eva och Einars otrygga uppväxti Midsommarkransen, med en pappa som lovar mycket och skapar storaförhoppningar men som till vardags super och sviker, slår sin fru och rymmer.Tack vare mamman som håller ihop hemmet, som sliter men läser klarar de sigvidare, de fortsätter studera och gör en klassresa till ett medelklassliv somvuxna. Det går bra för Einar men mer haltande för Eva. Som vuxen drabbas hon avpsykisk sjukdom och missbruk. I Sjön utan namn får man följa hennes försök atthitta sina sammanhang. Hon reser på besök till de släktingar som finns kvar iVärmland och möter kusiner som lever ett utanförliv i samhällets utkant sompåminner om hennes uppväxtår.

I Detvar inte jag möter läsaren åter Eva. Hon har fortsatt sin kontakt med Axel, enav de värmländska kusinerna och lyckats övertala honom att komma till henne iStockholm. Han kommer och de lever en kort tid tillsammans till hennes storalycka. När han blir hemkallad för att en bror blivit sjuk blir hon förtvivladoch tappar efterhand fotfästet. Hon försöker förstå vad som hände underuppväxtåren och beställer den akt som barnavårdsnämnden upprättat över henneoch Einar. De minnen och mönster som läsningen väcker tillsammans med saknadenefter Axel och press i arbetet som lärare klarar hon inte att härbärgera. KjellJohansson gör en stark beskrivning av det sociala arvets destruktiva krafter när han mycket skickligt gestaltar hur hennes gränser mellan verklighet och inbillning suddas ut.. Eva är märkt av sinbarndoms överlevnadsstrategi att antingen tiga eller ljuga och avvisar avrädsla för att bli blottad och utelämnad den terapi som hennes läkare envisterbjuder henne. Det var inte jagupplevde jag som en skakande och mycket berörande läsning. *****

De utsatta finns sen i höstas utgivna i en samlingsvolym i pocket. Utöver Huset vid flon och Sjön utan namn ingår också Rummet under golvet.

Mer utsatt barndom

2012-01-31T13:09:00.000+01:00

Även Öde av Christine Falkenland har varit en mörk ochskakande läsning som beskriver hur utsatthet under barndomen ger återverkansenare i livet. Till skillnad från Kjell Johanssons slutna Eva i det förra inläggets bok söker ChristineFalkenlands Siri hjälp för att hitta tillbaka till sina minnen och känslorgenom psykoanalytisk behandling. När samtalen startar lever hon i ettdestruktivt förhållande med en man och har nyligen gått igenom ett missfall. Bokenär uppbyggd kring hennes samtal med terapeuten, i jag-form beskriver honefteråt processen i brev till honom. Siri har vuxit upp i Smögen och i ensträngt religiös miljö där närhet och värme lyst med sin frånvaro. Hon längtarefter den kärlek och närhet hon inte fått som barn som hon sökte hos sinpojkvän och som ledde till katastrof och flykt. Christine Falkenland beskrivermycket skickligt hur hon under terapin projicerar sin förtvivlan och starkakärlekslängtan på terapeuten. Jag måsteabsolut återvända till Christine Falkenlands böcker, framförallt till de tidigaromanerna som också utspelas i Bohuslän. *****

Igång igen

2012-01-30T17:35:00.000+01:00

Efter en eländig vecka i influensans våld är jag tillbaka i vanlig skön vardagsverksamhet igen. Det är verkligen trist att ligga i sängen med feber och värk och inte orka vare sig sticka eller läsa. Missade körövning, bokcirkel, stickcafé, inbokad konsert och en spelning för publik med spelmanslaget. Nästa år skall jag absolut vaccinera mig!
Årets inledande stickning har haft vanttema. Totalt fyra par har det blivit;
Vantar med mönster från Karesuando ur Stickat från Norrbotten av Marika Larsson, en kär gammal bok i stickbokhyllan.

Vantar med ett mönster i bohusstickningsstil från en av mina senast köpta stickböcker, Vintage Modern Knits. I boken kallas de märkligt nog för "baltic mittens".

Praktiska vantar för torg eller skogsbruk. En egen design utifrån ett Drops-mönster. Dvs jag har bara stickat en vante nu, som årets första projekt i 12under12under2012.

Det femte vantparet kommer att ta längre tid att göra klart. Har plockat fram de fina z-tvinnade garnerna inköpta på sommarens stickstämma och återupptagit tvåändsstickningen. Jättekul och mycket inspirerande men det tar tid!

Utöver vantstickandet har det också blivit snoddstickning till iphonens headset efter en idé från andra stickerskor. Man stickar helt enkelt in sladden i icord, ja helt enkelt var det inte de första varven utan rätt pillrigt, sen gick det lätt! Mycket praktiskt. Iphonen var en egen julklapp som jag är mycket nöjd med. Det är fantastiskt att ha allt från nätet på plats lätt tillgängligt både hemma och på andra ställen. Att fritt välja musik på Spotify gör mig alldeles salig. Roligt är det att spela wordfeud och wordcup och en hel del andra spel mm mm Ett extra plus är att iphonen verkligen är användarvänlig, inte alls lika krånglig som min gamla mp3-spelare!

Årets första...

2012-01-11T16:14:00.000+01:00

skidtur gick av stapeln igår. Bara en kortis runt Sidsjön. Härligt, men ännu bättre blir det om det kommer lite mer snö och spåret blir maskin-uppkört!

färdiga stickning blev vantarna Johanna, januarimönstret i SolveigLarssons fina vantkalender för 2012.

lästa bok blev en deckare: Glasklart av Karin Wahlberg. Glasklart är den åttondedeckaren där läkaren Veronika och kriminalkommissarien Claes står ihändelsernas centrum. Berättelsenutspelar sig i östra Småland i en liten bruksort i glasriket samt i Oskarshamn.En ung AT-läkare som gör sin första tjänst på Oskarhamns lasarett råkar få tagpå sin mammas journal och gör en fasansfull upptäckt relaterad till hur mammandog. En sköterska på sjukhuset har varit spårlöst försvunnen i snart ett år ochett lik upptäcks i majbrasan i bruksorten. Jag brukar gilla Karin Wahlbergs deckare. Hon skriver initierat omsjukvård både ur patient och läkarperspektiv och väver ofta in social utsattheti sina deckarintriger. Men denna gång blev jag besviken, upplevde Glasklart som enspretig och långrandig berättelse. Alltför många utfyllningsavsnitt omglastillverkning och annat som faller utanför intrigen. Fallet med denförsvunna sköterskan hör inte alls ihop med det centrala fallet som haranknytning till AT-läkarens barndom. ***

Avslutande läsredovisning 2011

2012-01-05T13:24:00.001+01:00

Här kommer en komplettering av förra årets läsning som inte blivit bloggredovisad:

Bröderna Lejonhjärta av Astrid Lindgren (högläsning med barnbarnen) ****
Vinterviken av Mats Wahl ***
Hitom reviren av Lars Lidén ****
Evig eld av Jonas Moström ***
Den perfekte vännen av Jonas Karlsson (lästanternas bokcirkel) ***
Moderspassion av Majgull Axelsson **
Pojken i hiss 54 av Karin Alfredsson ****
Eskil riddaren av syrénbersån av Gunilla Linn Persson ****
Det goda inom dig av Linda Olsson ****
Mats och Anna bor inte här längre av Helena von Zweigbergh (ljudbok) ****
En gåtfull vänskap av Yoko Ogawa (ljudbok, radioföljetong) ****
Människor emellan av Anders Engqvist ***
Happy, happy - en antologi om skilsmässa *****
Den vita tigern av Adiga Aravind (läsecirkeln på biblioteket) *****
Änglamakerskan av Camilla Läckberg **
När horisonten flyttar sig av Boel Jönsson ***
Vänninorna och jag av Åsa Moberg **
Min kamp 3 av Karl Ove Knausgård ****
En dag av David Nicholls (lästanternas bokcirkel) ***
Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro (läsecirkeln på biblioteket) ****
Ja till Liv! av Liv Strömqvist *****
Flaskpost från P av Jussi Adler-Olsen ****
Liknöjd fauna av Aase Berg *****
Ett gott liv av Ann Heberlein *****
Nattlampan tänd och dörren på glänt av Mats Kempe ***
Sfinx av Christine Falkenland ***

Hälsning

2011-12-31T17:40:00.003+01:00

Gott nytt stick- och läsår!

Hoppas ni alla får en fin nyårskväll och fortsatt skön helg. Jag återkommer nästa år med förnyade ambitioner kring bloggandet.

Med hälsning

Maria

Julmarknad

2011-12-01T23:56:00.001+01:00

För första gången har jag stått på julmarknad och prövat sälja mina stickade alster. Premiären ägde rum på Böloms marknad (några mil söder om Sundsvall). Många kom och tittade, det var roligt att få positiv respons. En del sålde jag också, bla en sjal, några par vantar, handledsvärmare och julkulor.

Premiäranvände de nystickade halvvantarna som Tålamodspåsen designat för Stickas medlemmar
Fortsättning följer till helgen när det är marknad på Norra Berget här i stan.

Unga kvinnor

2011-11-14T21:52:00.001+01:00

Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin handlar om en ung kvinna som lämnat sitt gamla liv och skapar sig ett nytt. Hon blir Anna istället för Lena och skaffar sig en komplett ny familj med man och två barn. Parallellt får man följa vad som hände innan i det gamla livet. Lena har en tvillingsyster, Freja, som hon känner sig alltmer underlägsen. För att bemästra sin känsla gör hon det mest otillåtna som kan tänkas, hon tar sin systers spädbarnoch rymmer. Det är gastkramande att läsa om Lenas flykt och kamp för att överleva allt längre utanför samhällets ramar. Anna kämpar krampaktigt för att bli hel igen och upprätthålla det normalt trygga vanliga livet. Efter hand blir det allt svårare att upprätthålla. En hemsk och fascinerande berättelse som dröjde sig kvar och öppnade för vidare funderingar. ****

Du hasar av trygghet är Elin Grelssons debutroman. Den handlar om vardaglighet och vanlighet i en ung kvinnas tillvaro. I korta bloggliknande stycken beskrivs Saras småtråkiga slentrianmässiga liv. Hon har ett trist jobb och lever i ett samboförhållande som går på tomgång. Liksom i Sofia Nordins roman blir den gråa tryggheten och förutsägbarheten alltmer påträngande och kvävande. Elin Grelssons Sara gör motstånd på ett självdestruktivt sätt. Även detta är en otäck och samtidigt gripande berättelse som dröjer sig kvar. ****

Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeldt inleds med att Maja 17 år sågar av sig vänstra tumspetsen på en bildlektion. Därefter sker den ena olyckan efter den andra i Majas tumultartade tillvaro. Vad som händer berättas med mycket värme och humor. Till skillnad från Sofia Nordins och Elin Grelssons unga kvinnor är Maja frejdig och mer känslomässigt öppen. Den är utgiven som tonårsroman, Jenny Jägerfeldt fick Augustpriset i barn och ungdomsklassen för den förra året. Jag lyssnade på den som radioföljetong på P1 tidigare i höst och tyckte mycket om den i uppläst form. Tror inte att jag skulle upplevt den lika fängslande att läsa i bokform. ****

Läsning med fem stjärnor

2011-11-08T17:54:00.004+01:00

Ständigt på efterkälken är jag i bokbloggandet, räknar in sexton lästa böcker i Läsdagboken. Så det är bara att sätta igång. Sorterar dem efter min betygsättning:

*****

Virginia Woolf är en favorit som jag återkommer till då och då. Hela sommaren låg Ögonblick av frihet, ett redigerat urval ur hennes dagböcker från 1915 till 1941 på mitt nattduksbord. Man får följa hennes noteringar kring de vardagliga bestyren, skrivandet, bjudningar och umgänge. Som en dåtidens blogg tänker jag, med den skillnaden att publicering sker i efterhand och i urval. Det känns som man kommer nära henne här.
Parallellt med dagboken läste jag om Mrs Dalloway, som finns i pocket. Här skildras som ramberättelse en dag i Mrs Dalloways liv i tjugotalets London då hon förbereder en bjudning som går av stapeln på kvällen. Berättelsen vandrar fram och åter mellan hennes inre monologer och de personer hon möter och pendlar mellan nuet och det förflutna på ett sinnrikt sätt. Även Mot fyren och Vågorna finns fn i pocket, så passa på att skaffa dem om du är ett Virginia Woolf-fan som jag!

Elin Wägner var samtida med Virginia Woolf, de är faktiskt födda samma år, 1882. Henne har jag sent omsider hittat till, fattar inte varför det tagit så lång tid att börja läsa henne. Norrtullsligan är hennes debutroman som kom ut 1908 efter att ha publicerats som följetong i DN. Den beskriver på ett rappt och bitskt sätt fyra kvinnors vardagstillvaro som fattiga kontorister i sekelskiftets Stockholm och har beskrivits som en feministisk replik till Röda rummet. Nu ligger Pennskaftet i högen på mitt nattduksbord och en biografi över Elin Wägner. Också Norrtullsligan finns i pocket!

Islänningen Arnaldur Indridason tillhör mina absoluta favoriter bland nutida deckarförfattare. Svart himmel är den senaste boken i hans serie om Erlendur Sveinsson och hans kollegor inom kriminalpolisen i Reykavik. Erlendur är liksom i den förra delen Mörka strömmar försvunnen. Huvudperson här är Sigurdur Oli, hans burdusa och lite fyrkantiga kollega. En kvinna utsätts för utpressning och misshandlas till döds i upptakten och en förvirrad, kriminellt belastad man söker valhänt kontakt med polisen. Allt sker mot bakgrund av den galopperande isländska bankkraschen som nu fallit helt i skymundan av nya ekonomiska kriser. Svart himmel är inte den bästa boken i serien men ändå mycket läsvärd. Som för så många andra serier bör man läsa böckerna i ordning för att få sammanhangen klara.

Jag återkommer imorgon med min fyrstjärniga läsning.

Höststickat

2011-11-07T12:39:00.001+01:00

Ännu en barnkofta i Regnbågen är klar. Den har fått vara mitt UFO-projekt i 12under12under2011 i oktober och blev klar i tid. Det var bara knapparna som det tog lite extra tid att välja och sen sy dit. Jag är mycket nöjd med den. Irl har färgerna mer lyster än vad min lilla skruttkamera kan återge.

Att sticka maken till denna Winter Twilight Mitt är novembers UFO. Vanten blev jättestor i mitt utförande så jag provtovade den. Fortfarande är den stor, mer passande för en manshand än en kvinnohand.

Annat stickat på sistone är

Prinsessvantar efter tant Koftas fina mönster. Jätteroliga att sticka!

Mysteriesockar från Sticka. Roliga skaft och mycket instruktiv beskrivning för resten av sockorna med praktiska länkar bifogade. Jag lärde mig en ny uppläggning och ett nytt sätt att sticka ihop tån.

Denna underbara bok hittade jag tidigare i höstas i en bokhandel i Stockholm och blev helt förundrad. En hel bok med stickade julkulor! Kunde inte låta bli att köpa den. Intalade mig att den skulle bli julklapp till dottern men kunde inte väl hemma igen låta bli att ta fram den och provsticka några kulor. Helt klart beroendeframkallande stickning! En väldigt mysig bok också. Vill du veta mer om Arne och Carlos, så finns det trevliga filmer om dem på Youtube.

Ännu en bok som inte gick att undvara är Karin Kahnlunds Sticka efter Svenska Mönster. Hon har designat koftor, tröjor och mössor till både barn och vuxna med inspiration från skånska allmogemönster. Jag kunde inte låta bli att börja sticka den kära gamla tvärstickade babykoftan (den absolut bästa babykoftan i passform) med hennes mönsterbård.

Jag som läsare

2011-10-28T11:28:00.000+02:00

Som läsare är jag…
snabb - långsam
läser alla ord - skummar en del
gillar långa beskrivningar - oftast - hoppar över det som inteför historien framåt
kommerihåg detaljer – kommer ihåg i stora drag – liteolika
undviker tjocka böcker - läser gärnategelstenar
tycker om tunna böcker - tycker att tunnaböcker ofta saknar något
idealboken är på mindre än 400sidor – idealboken är på mer än 400 sidor
tjuvkikar på slutet - läser aldrigslutet förrän boken är just slut
väljerefter omslag – skiter fullständigt iytan – undantag finns
läserbaksidetexter - undvikerbaksidetexter
väljer boken efter rekommendation - vill helst välja själv
rekommenderarofta böcker till andra – rekommenderar sällanböcker
hör det jag läser i huvudet – ibland – hör aldrig det jag läser
gillar ljudböcker – ibland - gillar inte ljudböcker
läser främstböcker i en genre – gillaratt variera min läsning
läseralltid på svenska - läser på fleraspråk – läser oftast på svenska
är brapå att komma ihåg böcker jag läst – glömmer lätt bort både titlar och författare
skriver upp det jag läser – skriver inte upp det jag läser
läservarje dag – läser mer sällan
tyckeratt läsning är avslappnande - tycker attläsning är ansträngande
Denna läsarkaraktäristik är hämtad från Bokhorornas blogg

Mitt läsande är tämligen spretigt. Jag lånar högvis med böcker från biblioteket, köper en del, nästan bara pocket och håller oftast tre-fyra böcker parallellt. En del böcker kräver intensivläsning för att de inte går att släppa eller för att de kommer från hyllan med sju-dagarslån på biblioteket. Andra behöver läsas långsamt för att komma till sin rätt. En del kräver möda, annat är ren förströelse. Några bläddrar jag bara i, andra läser jag en bit i och sen blir de liggande. Men de flesta blir lästa. Vid sidan av nyutgivna romaner som verkar intressanta och inte är alltför svåra att få tag på, läser jag akuella pocketböcker blandat med egna böcker och böcker från biblioteket. Skriver listor över böcker som dyker upp i recentioner, kulturprogram eller som andra rekommenderar och återvänder till dem emellanåt. Ibland tänker jag i teman när jag lånar men ofta upptäcker jag teman i mina läsval i efterhand.

Här bokför jag min läsning, numera med ambitionen att följa upp titellistningen här i bloggen. Just nu finns 13 böcker obloggade i den röda boken...

Den stulna romanen

2011-10-12T10:15:00.001+02:00

Ibokcirkeln som jag deltar i på biblioteket läser vi under hösten romaner frånhela världen. Efter Japan och Murakami har vi förflyttat oss tillAfrika till Kairo med hjälp av Nawal al-Sadawis Den stulna romanen. Boken gavsut när Mubarak hade makten, redan 2008 kom den ut. Den skildrar ett förljugetoch förtryckande samhälle där religiös fundamentalism styr och klassklyftornaär stora. Men framförallt är det kvinnor och barn som utsätts för en avskyvärd ochförnedrande behandling. Huvudperson är en medelålders kvinna, Bodour, som leverett miserabelt liv mitt i Kairos kulturelit. En skakande läsning, nästanouthärdlig emellanåt. Inte direkt lättillgänglig, boken är skriven som en mytisksaga i mässande berättarstil. Personernabeskrivs som renodlade typer, emellanåt är det oklart om de är olika deljag ien och samma person eller symbol för en hel rörelse. Handlingen hoppar fram ochtillbaka i tiden och mellan personerna. Vi blev alla skakade av boken. Den ger förklarandebakgrund till den pågående revolten. Vi funderadeen hel del kring i hur hög grad den utgår från en realistisk beskrivning avförhållandena i Egypten och hade lite delade meningar om det. Slutsats: en brabok att läsa tillsammans och samtala kring. Hade jag läst på egen hand hade jagnog inte orkat igenom den. ***

Mysteriesockar

2011-10-10T10:59:00.000+02:00

Håller som bäst på att sticka mysteriesockarna från Sticka. De två första ledtrådarna finns här, med bra länkar till extra instruktiva förklaringar om man inte vet hur man gör tex German Twisted Cast on. Roligt att sticka prickigt på ett nytt sätt är det också. Nu väntar jag i spänning på tredje ledtråden och stickar ikapp på andra sockan under tiden.

Denna småbarnskofta, åter i Regnbågsgarn, är mitt UFO-val för oktober. Det är inget gammalt UFO, det har bara fått vila en månad. Håller också på med diverse småstickningar, vantar och sockar i barnstorlekar och handledsmuddar och torgvantar.

Glädje!

2011-10-06T23:07:00.000+02:00

Liksom många andra jublade jag och fick sen tårar i ögonen av överraskning och rörelse när Peter Englund tillkännagav att Tomas Tranströmer fått årets Nobelpris i litteratur. Tog fram min tummade pocketupplaga av hans (dåvarande) samlade dikter från 1991 och bläddrade bland markeringar för särskilt läsvärda dikter. Ett exempel:
"Det gör ont att gå genom väggar, man blir sjuk av det
men det är nödvändigt.
Världen är en. Men väggar...
Och väggen är en del av dig själv -
man vet det eller vet det inte men det är så för alla
utom för små barn. För dem ingen vägg."

ur dikten Vermeer i För levade och döda från 1989.
Sen gläds jag över att ha hans senaste diktsamlingar olästa och längtar till kommande omläsningar av de gamla samlingarna.

Mormorsdag

2011-10-04T23:31:00.001+02:00

Dagis hade planeringsdag, så Einar och jag fick en alldeles egen dag. För mig är det underbart att ha barnbarnen på samma ort och att få möjlighet till att umgås så här vardagligt. Einars och min dag startade hemma hos mig med lek och bullbak.

Så här fina blev våra bullar:

Efter lunch tog vi bussen hem till Einar men passade på att fika ute på vägen i solskenet och provsmaka bullarna. Åka buss gillar han verkligen.

Einars kofta är från 80-talet, stickad i växtfärgade garner till hans morbror.

Höst på riktigt

2011-10-02T23:28:00.000+02:00

Sista utesimningen för i år. Nu är det verkligen höst. Idag stängde utebadet för säsongen. Det är inte alls lika lockande att simma inomhus i 25 m:s bassäng men min målsättning är att fortsätta simma regelbundet.

Nyligen stickat

2011-09-26T11:32:00.002+02:00

Det har blivit en hel del stickat på sistone med utgångspunkten att använda garner i förrådet.

Zetor, ett sjalmönster jag gillar att sticka som har lagom utmaningar, det är omväxlande utan att man behöver stirra ner i mönstret och räkna vid varje varv. Har använt Drops lacegarn som var både lättstickat och drygt.

Ett av mina absoluta favoritgarner sen många år tillbaka är Regnbågens bomullsgarn. Många bomullskoftor i baby- och småbarnsstorlekar har det blivit under årens lopp till barn, barnbarn och vänners barn och senare barnbarn. Oftast kombinerade jag med billigare garn typ Bianca för att spara på det dyrare mer exklusiva Regnbågen. Att som ovan sticka en hel kofta i enbart Regnbågen som ovan ansåg jag vara för dyrt. Den här är i ett eget utformande i storlek ung 2 år. Här köper jag oftast Regnbågen-garn numera, brukar köpa några härvor i taget i samband med andra inköp.

Sen har det blivit en del stickningar i det mindre formatet, handledsvärmare, torgvantar och babysockar. Bra projekt för restgarner!

Har använt Visjögarn, Noro Kureyon Sock, Debbie Bliss baby cashmerino och det tyvärr utgångna Silke Merina från Hjertegarn. Torgvantarna är stickade efter mönstret Spirogyra från Knitty, det har också varit med i Stickameras muddklubb. De andra muddarna, Uddmudd och de randiga är från Tant Koftas fina design

Obs de sista sockarna är i storlek nyfödd baby, de övre för 1-2 åringar. De övre är stickade i Debbie Bliss och Silke merino som ovan, de små i Regia cotton colors, mönstret heter Hunca Munca.

Tack vare 12 under 12 under 2011 minskar min UFO-samling stadigt. Ambitionsnivån som är satt till att klara av en ofärdig stickning i månaden är precis lagom för mig. Senaste FO:t är Drakvantarna, Dragon paws, ett roligt mönster att sticka, om än lite pillrigt, man måste ha mönsterkoll hela tiden. Det finns här att köpa.

Kulturveckor

2011-09-25T20:50:00.000+02:00

Kultur är för mig ett livselixir. De senaste veckorna har det varit intensivt på kulturfronten.
Förra tisdagen var det dags för första sammankomsten i bibliotekets läsecirkel, som det är tredje terminen jag deltar i. Vi var åtta kvinnor och en man som hade läst Sputnikälskling av Haruki Murakami. Ett trevligt samtal blev det kring en bok om kärlek och ensamhet och förflyttningar mellan olika dimensioner av verklighet. Jag blev glatt överraskad av den. Fågeln som vrider upp världen (läst i våras) tröttnade jag på under läsningen och tappade greppet om, tyckte inte den hängde ihop. Sputnikälskling är mer sammanhängande och väcker många funderingar. En bra bok att läsa tillsammans. ****
Onsdagen bjöd på en föreläsning kring Frida Stéenhoff, en radikal kvinna som levde och verkade i Sundsvall kring förra sekelskiftet. Hon skrev dramatik om kärlek och sexualitet och debatterade tabubelagda frågor om moral och ansvar och hade ett stort kulturellt kontaktnät där bla Ellen Key och Hinke Bergegren ingick. Föreläsningen hölls av Christina Carlsson Wetterberg som skrivit en biografi om Frida Stéenhoff där hon sätts in i ett litterärt och politiskt sammanhang. Verkligen mycket intressant, både föreläsningen och boken, som jag just läst ut. Föreläsningen inleddes med en kort dramatiserad stadsvandring i Sundsvalls centrum där Tina Johansson som annars är museipedagog gestaltade Frida Stéenhof och i hennes skepnad visade var hon bodde under åren här beskrev hur samhället såg ut. ... bara ett öfverskott af lif heter Christina Carlsson Wetterbergs biografi. ****
Veckan fortsatte med Kammarmusik på torsdagen, Nordiska Kammarensemblen spelade musik av Patrik Källström, violinist i Nordiska Kammarorkestern, vår "lokala" klassiska orkester och med barnteater på fredagen. Einar, mitt yngsta barnbarn och jag såg en dramatisering av Astons stenar som Teater Pero gjort. Den gick hem hos både Einar och mig.
Dagen efter besöktes Sundsvall av författaren Lasse Berg som höll en mycket intressant föreläsning om människans ursprung. Jag har ännu inte läst hans böcker Gryning över Kalahari och Skymningssång i Kalahari, men föreläsningen gav mersmak, köpte den första boken.
Lika intensivt blev det inte den senaste veckan, inga kulturevenemang alls i Sundsvall för min del. Istället blev det både teater och utställning i Stockholm. Fick i 60 års-present en inbjudan av två gamla nära vänner som flyttat tillbaka till storstan för några år sen. I presenten ingick att jag fick välja vad vi skulle se. Mitt val blev Huset vid flon som spelas på Stockholms stadsteater i regi av Niclas Hjulström. Pjäsen bygger på Kjell Johanssons bokserie som numera benämns De utsatta (på två av tre böcker Huset vid Flon och Sjön utan namn, som i höst fått en fjärde avslutande del, Det var inte jag). Han beskriver två syskons eländiga uppväxt under 40- och -50-talet i Midsommarkransen och hur de hanterar sina minnen och upplevelser senare i livet. Jag tyckte mycket om böckerna, när jag läste dem och ser fram att läsa den sista delen. Pjäsen höll måttet, en fin gestaltning, bra skådespel. Samma dag vi såg pjäsen fanns en bra artikel av Agneta Pleijel i DN om Kjell Johansson och hans romansvit.
På Fotografiska muséet vid Slussen såg vi utställningen av Robert Mapplethorpes fotografier. Mycket gripande, både vackra bilder och en del chockerande. Visste inte att han var en så skicklig fotograf.

Självbiografiska romaner

2011-09-15T23:01:00.000+02:00

Det ges ut många biografier, en del är självbiografiska andra har biografisk grund. Det finns också en växande ström av böcker som betecknas som romaner av självbiografisk karaktär. I bokcirkeln Lästanterna har vi inlett hösten med att läsa Det gångna är inte en dröm av Theodor Kallifatides. Han berättar om sin uppväxt i Athén, om pojktillvaron på gatan, om förälskelser, den hårda tillvaron i skolan och sen inkallelsen i det militära. Hur han utvandrade till Sverige och här äntligen fick möjlighet att studera vidare mm mm. En varm skildring fylld av kärlek och lidelser. Vi tyckte alla om boken, jag blev glatt överraskad, har läst några av hans tidigare romaner och inte varit alls lika förtjust. ****
Strax innan läste jag Karl-Ove Knausgårds Min kamp 2, denna i svensk översättning. Hans självbiografiska berättande flödar fritt fram, man tappar nästan andan ibland i ordflödet och det öppna associerandet som läsare. Del 2 handlar framför allt om hans tillvaro som småbarnspappa i Malmö. Ibland blir det lite för mycket, men jag är ändå imponerad och fascinerad av hans gestaltning av den moderna samtida mannen och ser fram mot de kommande delarna. ****

Deckare i augusti

2011-09-05T22:26:00.000+02:00

Jag läser en hel del deckare och betraktar dem oftast som avkopplingsläsning emellanåt. Tre deckare blev det i augusti. Två gamla favoriter och en ny bekantskap.
Ann Cleeves har tidigare skrivit fyra deckare i en serie med årstidsanknytning som utspelar sig på Shetlandsöarna som jag gillade framför allt för miljöskildringarna och personbeskrivningarna, intrigerna blev ibland lite väl skruvade. Hennes senaste bok, Dolda djup är den första i en ny serie med en kvinnlig kommissarie som huvudperson. Den utspelas i trakten runt Newcastle. Mitt omdöme består = ****
Ian Rankin är också en tidigare favorit med sina deckare från Glasgow. Även han har avslutat en lång serie och påbörjat en ny (egentligen vet jag inte om det är en serie utan har bara antagit det). Misstro har jag lyssnat på som ljudbok. Upplevde den som spännande men väl rörig, hade svårt att hålla ihop intrigen och hålla isär personerna. Antagligen berodde det på lyssnandet, på att mitt ljudminne är sämre eller mindre utvecklat än läsminnet. Nästa bok av honom skall jag definitivt läsa. ***
Jussi Adler-Olsen är en ny bekantskap. Hans Fasanjägarna som utspelar sig i Köpenhamn med omnejd är både spännande och otäck. En bok som kräver sträckläsning, lite väl mycket obehagligt våld för min smak. ****
Två sommarföljetonger har jag följt i sommar i DN och Sundsvalls Tidning. Håkan Nessers nya bok Himmel över London var DN:s följetong. Någon deckare är det inte mer spionroman med flera parallella handlingar som utspelas från slutet av 60-talet och fram till nutid. Den hoppar hit och dit både mellan personer och i tiden. Minst sagt rörigt, inte blev det lättare av att läsa den uppstyckat dag för dag. När sen hela historien började dela upp sig i olika berättarnivåer där den ena berättelsen blev skapad i den andra blev det alltför obegripligt och skruvat och jag tappade intresset. **
Jens Lapidus Livet deluxe tredje delen i hans serie om Stockholms undre värld har man kunnat följa i ST. Även den lite hoppig i sin uppbyggnad. Spännande javisst men inte någon berättelse som fångar mitt intresse eller fungerar som avkopplande läsning. Skulle inte läst den om den inte varit sommarföljetong. **

Sommarens sista dagar

2011-08-28T23:03:00.000+02:00

Hej och hå, vad tiden går! Alla höstens aktiviteter är snart i full gång och sommaren bara ett minne. Utebadet är som tur är öppet ett par veckor till så badsäsongen är inte över än. Båda körerna jag är med i har haft upptakt med surströmming utomhus i sensommarsol. Bokcirkeln och spelgruppen har dragit igång. Kalendern börjar fyllas med aktiviteter. Jag försöker hitta ny struktur i min vardagstillvaro.
I helgen har det varit disigt, varmt och fuktigt ute, duggregn fast det egentligen inte regnat och dimmigt. Inte förrän framåt har solen brutit igenom. Igår kväll bröt ett magnifikt åskväder ut och i eftermiddags blåste det stormvindar. Det är märkligt detta med väder, det känns som det blir allt mer oberäkneligt, som att prognoserna stämmer sämre nuförtiden. Kanske beror det på att vi har högre krav på att allt skall följa ordningar och rutiner och att upplevelser och planerade aktiviteter skall bli maximalt lyckade?? Åtminstone jag är iaf mycket påverkad av vilket väder det är trots att det jag gör oftast inte är väderberoende.

Äntligen är den vita sommarkoftan Christina klar, är mycket nöjd, synd bara att den inte hann bli klar tidigare i sommar. Men det kommer ju fler somrar... Har letat efter passande vita knappar under veckan utan att lyckas. De jag hittade i affärerna tonade i gult, kanhända har en av vännerna knappar knappar som passar i sina gömmor.

Koftan är stickad i cotton glace från Rowan. En omväxlande och rolig stickning. Ett garn som jag verkligen gillar att sticka i, att det tog sån tid beror mest på färgen, vit stickning passar inte att släpa runt på. En liten linslus fanns med vid dokumentationen:

Även lintröjan är klar sen en månad tillbaka och har blivit välanvänd. Både garn och mönster kommer från Yll&Tyll. Lite tråkig stickning, för många varv slätstickning när ingenting hände på bålen. På ärmarna la jag till ett litet mönster som gjorde dem roligare.

Idag blev också augusti-ufo:t Lilla Koftan i Paris (dropsgarn) helt färdig, jag fäste trådar och sydde i knappar. Högen av ufo:n i stickkorgen minskar!

Läst tidigare i sommar

2011-08-05T18:15:00.000+02:00

Här kommer en lista från juni och juli:
Alfahannen av Katarina Wennstam ***
Mörkt rum över mörker, Inseglingen till Brofjorden och Svävare är tre diktsamlingar av Lars Lidén som jag tyckte mycket om, men de är inte helt lätta att hitta in i. ****
Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman läste vi i bokcirkeln i juni. Tredje läsningen för mig, den är fortfarande lika intressant. Självklar 5 *ig
Om Gunnel Lindes syn på föräldraskap skrev jag uppsats i litteraturvetenskap i våras. En utgångspunkt var hennes tre självbiografiska böcker När mormor var mamma, När mamma var mamma och När jag var mamma. De rekommenderas till alla som är intresserade av föräldraskap i nutidshistorisk belysning. Man hittar böckerna på Lz på biblioteket eller på antikvariat. *****
Eva Ströms Den flödande lyckan är en kort roman om kärlek, svek och tro. ****
Att ringa Clara av Anna Schulze beskriver två kvinnors vänskap. De träffas på en folkhögskola och följs åt för vidare studier på musikhögskolan. Vänskapen sätts på prov, livet blir tufft för dem båda på olika sätt. ****
Om sorgen och den lilla glädjen av Barbro Lindgren är en fin vemodig berättelse om människor som levt hela sitt liv på Öland i hennes eget grannskap. ****
Fräsch, frisk och spontan av Mons Kallentoft är skriven före de deckare som han är mer känd för. Om vardagsliv och föräldraskap, en upptakt till deckarna kan man säga. ***
Mark Levengoods Hjärtat får inga rynkor är en liten vacker presentbok som jag emellanåt skrattade högt till. Kunde höra hans röst under läsningen. ****
Det har blivit en hel del Virginia Woolf i sommar till följd av att jag råkade hitta Björn Kohlströms Virginia Woolf - en författarbiografi på biblioteket. ** Irriterade mig en del på hans värderande beskrivningar och analyser under läsningen vilket ledde till vidare till hennes böcker. Håller på med Ögonblick av frihet, som är utdrag från hennes dagböcker från 1915 till 1941. Mrs Dalloway och Till Fyren ligger och väntar.
Hemmafru 2.0 av Marina Nilsson är ingen roman utan en betraktelse av inredningsmani, värdinnehybris och andra moderna kvinnofällor. Hon läser bloggar, tidskrifter och funderar i boken över hur traditionella hemmafrusysslor återkommit som fritidsintresse hos yngre kvinnor inklusive henne själv. ****
Mellankrigstiden och andra världskriget har återkommit som en röd tråd i min läsning i sommar efter omläsningen av Den röda grevinnan. Inte helt planerat utan mer omedvetet. Om inte nu så när är en roman av Annika Thor som handlar om flyktingtillvaron i Sverige under denna tid. Hon har utgått från källmaterial, protokoll från myndigheter och tidningsartiklar. Intressant läsning men litterärt lite väl förenklad, skriven som en ungdomsroman. ***
Håkan Anderssons Breven är tvärtom en flerbottnad berättelse som rör sig omväxlande på tre plan och följer tre olika huvudpersoner med anknytning till varandra. Den tar sitt avstamp i trettiotalet och hoppar fram och tillbaka mellan den tiden och nutiden. Här finns både thrillerartad spänning och mer resonerande historiskt anknutna resonemang. Bl a en koppling till en medeltida tempelriddarorden över nazismen och vidare till nutida högerextremism. Jag var mitt i den när det fruktansvärda illdådet skedde i Norge och det kändes som att roman och verklighet i korta stunder flöt ihop. Håkan Andersson har skrivit ytterligare tre böcker som anknyter till Breven utan att de hänger ihop kronologiskt som vanliga serier brukar göra. Enligt en recension om Ansatsernas bok, den senaste i DN i våras skall man helst läsa dem baklänges. Är nu nyfiken på de övriga böckerna. ****
Även Jupiters öga av Oline Stig utspelar sig under mellankrigstid och krigsår. Här befinner man sig i Oslo och får i en autofiktiv berättelse följa hennes morfars fars liv i en konstnärlig, intellektuell vänkrets där flera efterhand blir organiserade nazister. Parallellt finns där också hennes egna sökande i källor och funderingar under en tids vistelse på plats i Oslo. Lite likt både Yvonne Hirdman och Annika Thor. ****

Bad!

2011-08-04T21:38:00.000+02:00

Tio dagar av oavbrutet badande! Underbart sommarväder har det varit ända sen jag kom hem från stickstämman. Bottenhavet är uppvärmt, det är ljuvligt att simma. Kring Sundsvall finns härliga havsbad, allra bäst trivs jag i Hartungsviken ute på Alnö. Men det är fint i Juniskär och i Bergafjärden söder om stan också. Även badet i Stockvik som ligger lite närmre är ok. Liksom Himlabadets utebassäng fem minuter hemifrån emellanåt. Minst 500m daglig simning har det blivit. Också en hel del stickning och lyssnande på Sommar i direktsändning eller nedladdat på ipoden alternerat med bad och lek med barnbarnen de dagar vi åkt tillsammans. Idag vände vädret, det blev kyligare i luften och nu ikväll regnar det. Lite oturligt för Åsa (min dotter) med familj som gett sig iväg till Urkult som inleds idag.

På stickorna vid stranden har jag haft sjalen Zetor, nu är den snart färdig. Hemma och på onsdagarnas stickcafé är det koftan Kristina som gäller. Hade tänkt att den skulle varit färdig för flera veckor sen, men eftersom den är vit och lite mer otymplig har den fått stanna hemma både under resan söderut och under badutflykterna.

Stickstämma

2011-07-25T23:49:00.000+02:00

Jag för första gången varit på Stickstämma. Fyra intensiva dagar i Önnersta utanför Kristianstad tillsammans med ca 80 andra entusiastiska stickare från inte hela landet men väl den södra halvan. Några både deltagare och kursledare kom också från Norge och Danmark. Lite påminner det om att vara på spelmansstämma. Man träffar likasinnade och stickar lika intensivt som man spelar. Man går på kurser och lär sig nya tekniker. Man beundrar det andra gör och får inspiration. Får återkomma med mer precisa intryck, har tillbringat nästan hela dagen idag på tåget norrut. Mycket nöjd med att jag stannade i Önnersta en natt extra, slapp på det viset söndagens tågtrassel.

Delsbostämman

2011-07-04T22:04:00.000+02:00

En härlig dag igår på Delsbostämman. Mycket folk (även om det inte syns på mina bilder) många i vackra hälsingedräkter. Musik att lyssna på och eget spel. Dessutom fint väder. Måste helt enkelt spela mer!

På stickorna

2011-06-26T21:45:00.000+02:00

En fin midsommarhelg har det varit med trevlig fest hos vänner i Härnösand på midsommarafton, en stämningsfull sen kvällskonsert med den fantastiska sångensemblen Vox Viva på midsommardagen och en simtur i utebadet idag. Däremellan stickning och läsning. Och Sommar-premiär i P1 förstås!

Särskilt många färdigställda stickningar har det inte blivit ännu i år, utöver projekten i 12 under 12 under 2011. Desto fler pågående istället:

Detta har varit en ovanligt seg stickning. Lite för enformig eftersom det mest är rätstickning men samtidigt som jag längtar efter att ska bli färdig så blir det ofta någon av de andra stickningarna som råkar gå före.

Ibland denna, Lilla koftan, i reaköpt Paris från förra sommaren. Eller

Zetor, en trevlig sjalstickning i Drops nya Lace-garn. Allra helst stickar jag förstås på det senaste inköpet:

koftan Christina i Cotton Glace från ett av de senaste Rowan-magasinen.

Läsuppdatering del 2

2011-06-20T23:04:00.000+02:00

Joyce Carol Oates Mörkt vatten var vårens sista bok i läsecirkeln på biblioteket. Det är en bok jag inte läst om den inte varit en cirkelbok. Den handlar om en ung flickas död. Hon drunknar i en bilolycka. Mannen hon är tillsammans med, som kör bilen är berusad och kör av vägen. I bakgrunden finns en verklig händelse. En hemsk skildring nästan outhärdlig att läsa eftersom man vet hur det slutar. ****

Mitt läsande är och har alltid varit mycket blandat. Varje biblioteksbesök brukar resultera i en ny hög böcker ofta väl många att kånka på. Alla hemburna böcker blir sen inte utlästa. En del bläddrar jag i, andra sträckläser jag och några måste lånas om en eller flera gånger för att de kräver det.
De flesta deckare är snabbläsningsböcker, avkoppling ibland flykt. Och jag glömmer dem nästan genast. Det gäller Maise Dobbs av Jacqueline Winspear, en feelgood-deckare som utspelas i England under tidigt 1900-tal och också de båda rätt nyutkomna också engelska böckerna Hämnden av Reginald Hill och Flickan i floden av Stephen Booth. De går an som tidsfördriv men är inga höjdare. = ***

Monika Fagerholms Glitterscenen är en fristående fortsättning på Den amerikanska flickan som fortsätter utforska flickors fantasier och drömmar. Den handlar om utsatthet, svek och bedrägerier. Kärlek och död. Skakande men svår att få grepp om, tyckte jag. ****

Teres av Steve Sem Sandberg har stått länge i min bokhylla. Den handlar om Ulrike Meinhof och Baader-Meinhof-ligan. Också detta en skakande läsning både brutal och sorglig. ***

Regnet och gräset av Pamela Jaskoviak är en vardagsnära diktsamling i somrig miljö om familjetillvaron med små barn. Samtidigt finns där i bakgrunden en stor sorg som först bara anas men efterhand blir allt påtagligare. *****

Astrid Seebergs Den skamlösa nyfikenheten är en bok att läsa långsamt och begrundande. Hon skriver om samtal och möten, om kärlek och närhet men också svek och sorg. Hon berättar om minnen från sin uppväxt i Tyskland om sin pappa och morfar blandat med möten från samtal hon haft som läkare med patienter. Däremellan reflektioner utifrån litterära möten. En verkligt god bok! *****

Läsuppdatering del 1

2011-06-14T23:49:00.000+02:00

Eftersom det är så länge sen läslistan blivit uppgraderad får det bli en lista med ytterst få kommentarer, annars kommer jag aldrig ikapp. Måste backa ända till februari i den skrivna läsdagboken.

Underjordiska timmar av Delphine de Vigan *****
Fransk roman som handlar bla handlar om mobbning i arbetslivet

Mitt galna liv av Arvid Lagercrantz ***
Med undertitel: "En memoar om psykisk sjukdom" (bipolär sjukdom)

Död i gryningen av Deon Mayer *****
Deckarserie som utspelas i det nutida Sydafrika, oftast i Kapstaden. Jag har fortsatt med de tre följande i serien under våren; Jägarens hjärta, Devils peak och Tretton timmar. Även dessa får högsta betyg, både spännande, svåra att lägga ifrån sig och inte minst intressanta kultur och miljöskildringar.

Colloseum Kolloseum av Anna Hallberg ***
Hennes senaste diktsamling, som var lite för svårbegriplig för mig.

Växa - inte lyda av Lars H Gustafsson *****
Om modern frihetlig barnuppfostran. Eftertänksam klokhet. Lars H är en person som jag beundrar och under många år sett som en ledstjärna.

Syster av Bengt Ohlsson ****
Roman om en familj i kris, läst i bokcirkeln Lästanterna. Den som vill ha fler boktips kan titta in där. Det är inte så mycket mycket skrivet men allt vi läst finns listat och numera betygsatt.

Förvandlingen av Eva Adolfsson ****
Också detta en bokcirkelbok läst i en cirkel som anordnades genom Sundsvalls stadsbibliotek. Romanen handlar om en ung gravid kvinnas ensamhet, hon skriver uppsats och går promenader runt Sundbyberg.

Norrlands svårmod av Therese Söderlind ****
En spännande roman om familjehemligheter och två försvinnanden som utspelas i Ångermanland.

Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami ****
Fascinerande roman om en ung japansk man. Lite väl lång bara enligt min mening, hängde inte riktigt med på slutet. Den har diskuterats i P1:s bokcirkel under våren. Tänkte parallelläsa med dem men hann inte hålla den farten. Har fortfarande inte lyssnat på programmen bara laddat ner dem.

Fortsättning följer, har hunnit till början av april hittills.

Nystart

2011-06-13T13:02:00.000+02:00

Dagarna dom går och går... Efter tre månaders tystnad har jag nu tänkt återta min blogg. Skall börja med med en uppdatering av det jag läst och stickat under tiden. En del har det blivit, men mindre än tidigare både stickmässigt och läsmässigt särskilt när det gäller skönlitteratur och hela böcker. Mycket av min tid har gått åt till att skriva uppsats i litteraturvetenskap periodvis sög skrivandet all kraft och energi. Jag misströstade och förtvivlade om vartannat. Samtidigt kändes det viktigt att nå ett resultat inte minst för självkänslans skull. Nu är den sen en vecka färdig och det är dags att återgå till en mer normal tillvaro igen.

Efter stjärnhopssjalen kom jag av mig lite i stickningen. Mest har det blivit färdigställande av gamla ufo:n, ett i månaden inom ramen för 12under12under2011. Ett par muddar, en sjal och ett par vantar från stickkorgen har på så vis blivit färdiga fo.

Med inspiration från Apotektets fina plastpåsar hade jag egentligen tänkt sticka vantar. Utifrån provstickningen kom det att bli muddar.

Någon bra bild blev aldrig tagen, men detta är sjalen Saroyan stickad i underbart garn av mullbärssilke från Yll&Tyll.

Detta är mina första tvåändsstickade vantar! Påbörjade dem efter sticklägret sommaren 2009, sen blev de liggande. Är mycket nöjd med att de nu blivit helt klara.

Pågående stickningar just nu är en tröja i lin, en uppifrånoch ner-stickning. Den ser ut att bli fin men är långtråkig att sticka. En liten kofta i grovt bomullsgarn och en spetssjal, Zetor, i Drops nya lacegarn. Månadens ufo är att sticka färdigt blomsterkoftan från boken Sticka romantiskt, modernt och kvinnligt.

stickuppdatering

2011-03-07T18:03:00.000+01:00

Dagarna rinner iväg utan att det blir av att blogga. Har inga krav på mig att skriva regelbundet, så det får bli lite som det faller sig. Mitt mål är att i första hand dokumentera vad jag stickar och läser även om det blir lite glest mellan inläggen.
Stjärnhopsjalen har varit färdig sen några veckor. Nöjd och stolt är jag över den. Rolig stickning var det men träligt och tungt på slutet.

Parallellt med Stjärnhopen tillkom också dessa båda figurer

Detta är en Sackboy, en egen skapelse efter en förfrågan från Olle, mitt äldsta barnbarn. Sackboy förekommer i dataspelet Little big planet och är faktiskt stickad där.

Som sällskap har han fått en virkad krokodil från boken Välkommen till virkligheten av Annika Messing. Den är tänkt att bli en babypresent framöver.

Entrelac-sjalen, det andra av mina tre UFO:n för februari i 12 under 12 under 2011 blev klart häromdagen, dvs i mars. Den är stickad i sockgarnet Trekking från Zitron. En kul och enkel stickmetod när man väl kommit igång.

Som mars-UFO har dessa handledsvärmare plockats fram. Mönstret är inspirerat av den bakomliggande Apotekspåsen.

Stickar vidare på det kvarvarande UFO:t från februari, tvåändsvantarna lite då och då. Mest stickar jag just nu på ännu en sjal, Haruni i entrådig ull. Garnet är grönt med lite andra färginslag, det påminner om vårens allra första grönska. Troligen är det hemfärgat, en vinst från sticklägret i somras.

Läst i korthet

2011-02-11T00:00:00.000+01:00

Vilken tur att jag åkte skidor igår! Solen strålade över snön, fina spår, bra före, helt enkelt underbart! Idag är det snöstorm, har trivts bra med att inte behöva gå utanför dörren.
Ligger efter läsrapporterandet, här kommer en komma-kapp-lista:

Rött vill till rött av Eva Ström
Dikter om en mammas död
Betyg ****
Undantaget av Christian Jungersen
En dansk thriller som handlar om mobbning på en liten arbetsplats. Mycket spännande!
Betyg ****
Båten av Nam Le
Novellsamling bestående av hemska berättelser från hela världen av en ung författare som kommer från Vietnam men lever i USA.
Betyg ****
Mördaren i farfars hus av Peter Swedenmark
En familjeberättelse som kretsar runt ett verkligt mord som ägde rum i Sundsvall 1959.
Betyg **
Dödergök av Katarina Wennstam
En thriller om kvinnomisshandel
Betyg ***
Mormorsresan av Edit Unnerstad
Omläsning av en av mina gamla barnböcker som handlar om hårkullor från Dalarna som reser till Stockholm, Helsingfors och St Petersburg i början av förra seklet.
Betyg *****
Om livet är dig kärt av Gunnel Linde
Omläsning av en ungdomsbok som tillhör min dotter som handlar om den första tonårskärleken.
Betyg ****
Meddelandet av Angela Hunt
Väldigt amerikansk berättelse som startar med en flygplanskrasch och slutar med ett öppet religiöst budskap i efterordet som fick mig att baxna.
Betyg *
Proggiga barnböcker av Kalle Lind
Med undertitel därför blev vi som vi blev. En genomgång av 60- och 70-talets politiska barnböcker, rolig att läsa både för dem som var barn då och för oss som var unga och blev föräldrar.
Betyg ****
Bad boy av Peter Robinson
Spännande traditionell engelsk seriedeckare
Betyg ****
Mina tolv politiska år av Claes Andersson
Den finlandssvenska poeten skriver om sina år som riksdagsman och kulturminister i Finland
Betyg ***
Hittebarnet av Katerina Janouch
Tredje delen om barnmorskan Cecilia
Bra arbetsplatsbeskrivningar men för mycket handling på slutet
Betyg ***

Nu är jag ikapp!

Nya UFO

2011-02-07T21:14:00.000+01:00

Igårkväll råkade jag hitta ett förträngt UFO.

På SiV förra året gick jag en kurs i näverstickning, eller entrelacstickning och påbörjade denna sjal. Stickade sen några rutor hemma innan den hamnade i en påse i stickkorgen. Ägnade en god stund igår åt att komma på var i stickningen jag befann mig, räknade rutor och klurade efter beskrivningen från kursen och hittade till slut rätt igen. Tekniken är inte svår i sig, bara man har koll på var man är och vart man skall!

Vaknade i vargtimmen inatt. Läste lite, löste ett Sudoko när det inte gick att sova. Klev sen upp och fick syn på det UFO som låg och skräpade i soffan, det som jag planerat ta tag i närmast. Vantarna i tvåändsstickning.

Detta är ett UFO från 2009 startat efter hemkomsten från sticklägret på fäboden i Dalarna. Plockade fram den ganska nyinköpta boken om tvåändsstickning och lyckades hitta tillbaka in i tekniken. Kul! Lyckades också bli sömnig igen efter en stunds prövande.

Det förra UFO:t, fågelvantarna, ja det har övergått till att bli ett FO i helgen som gick.

På stickfronten

2011-02-03T23:17:00.000+01:00

Jag stickar och stickar och stickar på Stjärnhopen. Varven är långa och fler blev dom när det förra bytet av garn i bakgrunden blev för abrupt. Bara att repa upp... tillbaka igen, bara tre varv kvar tills det är dags för att klippa upp sjalen och sticka kanten.

Lite annat stickat blev det under januari;
Sockar till Erik, min son. Här på fotbild tillsammans med Olles julklappssockar som blev klara under mellandagarna.

Dragspelsbaskern, mitt första UFO för året blev klar. Har använt den dagligen sen dess.

Nästa UFO är fågelvantarna. En blev färdig i november under Stickas träff i Linköping. Den andra skall bli klar nu! Hittade mönstret på Ravelry efter att ha sett det på någons stickblogg, men kommer inte ihåg längre vad det hette. Har bara själva den grafiska mönsterbilden utdragen.

Januariläsning

2011-01-27T15:25:00.000+01:00

Meningen är att jag skall skriva här åtminstone varje vecka. Men dagarna rinner iväg. Har läst en hel del och stickat också under de 25 dagar som gått av det nya året. Utomhus kommer ljuset så sakteliga tillbaka, inombords har det varit tunga veckor. Massor av tid finns, i den situation jag är i och det är frustrerande att inte klara av att använda den bättre. Det blir en hel del läst och stickat men också massor av ensam spilltid som det inte kommer något gott av. Det är väl så att man får stå ut med att livet är tungt att leva ibland och hålla fast i att det blir bättre igen, sen.
Skall samla ihop mig till läsredovisning för de gångna veckorna:
Du är bland läsvänner är en bok som jag hittade på bokcirklar.se och bad biblioteket köpa in. Den består av blogginlägg från bokcirklars sida de flesta från inbjudna författare som gästbloggat en månad var under 2007-2010, en del är också hämtat från andra läsande bokbloggare. Trevlig läsning som gav en hel del lästips för framtida bruk!
Ränderna av Magnus Florin är en bok som jag tyckte om både utifrån innehållet och utifrån layouten. Berättelsen har en drömsk stämning. Jaget är besatt av ränder. Han får ett uppdrag att skriva en text som skall illustrera ett konstverk till en kommande årsbok och väljer ett fotografi av barn som en konstnär i grannskapet taget. Fotot berör honom så att han återvänder till konstnären för att se de övriga foton hon tagit i en svit med samma tema. Parallellt söker han upp en barnpsykolog som tar emot barn i lekterapi på en mottagning där han som barn fått behandling. Ränderna finns där i omgivningen, i minnena, i samtalen med psykologen och inte minst i barnfotona. Så här flera veckor efter läsningen får Ränderna mig att tänka på en film av Roy Andersson stämningsmässigt också innehållsmässigt. Betyg ****
Två bokcirkelträffar har gått av stapeln i januari;
Läsecirkeln på biblioteket har denna termin mänskliga relationer som tema. Bokurvalet består av de förslag vi i gruppen lämnade vid förra tillfället. Först ut nu för januariträffen var Igelkottens elegans av Muriel Burbery. Detta är en bestseller både i Frankrike och Sverige. Den har också nyligen kommit på film. Berättelsen utspelas i Paris i ett hus där övre medelklassen bor i jättelika lägenheter. Huvudpersoner är Renée, en drygt 50-årig portvakt som lever ensam men bakom sin vresiga attityd utåt visar sig vara en stor litteratur och konstälskare och Paloma, en ensam 12-åring som är mycket brådmogen och överbegåvad och bor i en av husets familjer. En japansk affärsman flyttar in bekantar sig med både Renée och Paloma som samtidigt får syn på varandra. Parallellt med handlingen är boken fylld av filosofiska betraktelser. Intressanta om än lite snåriga ibland och svårbegripliga i sammanhanget. Vi hade blandade kommentarer till läsningen. Ingen höjde den till skyarna eller dissade den helt. Mitt betyg ***
I Lästanterna startade vi också året med en bestseller Hundraåringen som klev ut genom fönstret av Jonas Jonasson. En riktig rövarhistoria i Paasolinnas efterföljd vill jag klassificera boken. Vi sex i cirkeln som träffades var mer eniga än vi nånsin varit om någon tidigare bok; vi gillade den inte alls. Dråplig var den bitvis men tjatig och långtråkig särskilt i de långa historiska passagerna. Ingen av oss uppskattade humorn och fantasteriet som vi alla hört folk i vår omgivning lovorda den för. För första gången i bokcirkelsammanhang lyssnade jag på boken istället för att läsa den. Tilläggas till denna sågning bör att en av de båda i gruppen som inte var närvarande var mycket förtjust i boken. Synd att just hon inte kunde komma. Det hade blivit en intressantare diskussion! Mitt betyg **
Fortsättning följer kring januariläsningen...

Bra dag

2011-01-13T22:40:00.000+01:00

Sol, massor av snö, -8 = perfekt skidåkning! Åkte i ett för mig nytt skidspår bortåt en mil. Från Sidsjön mot NTO-stugan och tillbaka. (inf för Sundsvallsbor) Underbart!

Sen på kvällen, teaterbesök med Olle och Nisse. Vi såg Spöket på Canterville, teater Västernorrlands senaste pjäs. Gav dem biljetter i julklapp. Roligare föreställning än vad jag förväntat mig. Tror att den gick hem hos pojkarna också.
Några varv på Stjärnhopen har det blivit också. Inte lika roligt nu som i början när varven blir så långa och stickningen allt mer otymplig.

2011:års första UFO är klart sen ett par dagar; Dragspelsbaskern. Redan min favoritmössa.

Årets första utlästa

2011-01-09T21:01:00.000+01:00

Kvällen före julafton pratade vi böcker Erik och jag. Jag klagade över alla dåliga svenska deckare jag läst under året och räknade upp några deckarförfattare som ändå i mitt tycke är bra. Bland dessa Leif GW Persson vars senaste deckare jag inte läst än.
Nu har jag det! Det visade sig att en av julklapparna från Erik innehöll just Den döende detektiven. Två pensionerade kriminalare kända från hans tidigare deckare tar sig an ett preskriberat sexuellt mord på en flicka. Precis lika spännande, underhållande och välskriven historia som hans tidigare deckare varit. Betyg ****

Du är bland bokvänner är en sammanställning av blogginlägg i bokform från Bokcirklar.se. Varje månad bjuds två författare varav en debutant in som gästbloggare. Har ingår inlägg från dessa under 2007-2010, med finns också en del blogginlägg från vanliga bokbloggare som skriver via bokcirklar.se. Flertalet författare som ingår är unga, många tidigare okända för mig. En hel del lästips gav boken. Bestämde mig för att mer regelbundet gå in på bokcirklar.se framöver. Har tidigare tänkt bli aktiv där men sen skippat det, tycker det är krångligt att lägga in egen läsning där. Betyg ***

Lat dag

2011-01-08T17:31:00.001+01:00

Ingenting har jag gjort mer än läst bloggar och slölagt Harpan på datorn. Lyssnat på På minuten på P1 och stickat några tråkiga varv på andra sockan till Erik. Drygt -15 ute. Ville ut i skidspåret men avstod eftersom det är helg och bussarna bara går var 30:e minut då. Har bara knappt 10 min bussresa till närmsta skidspår men det blir för kallt att behöva vänta på bussen efter åkningen. Kan ju inte tidsanpassa mig i spåret. Sur fortfarande för gårdagens misslyckade skidåkningsförsök. Efter det ymniga snöandet under trettondagshelgen visade det sig att skidspåret jag valt inte var uppkört. Tänkte ändå pröva att spåra själv en kortare slinga och klev över vallen ut i djupsnön för att sätta på skidorna. Borde ha klättrat över med påsatta skidor. En skidbinningen hann isa igen, omöjligt att få fast pjäxan utan att ha något tillräckligt vasst och tunt att peta med. Dj helv... det slutade med busstur hem igen. På vardagseftermiddagar går bussarna iaf var 10:e minut.
Skall trösta mig med Stjärnhop, ett glas vin och en film! Det lär komma fler skiddagar!

Stjärnhop

2011-01-07T18:20:00.000+01:00

Helt besatt har jag varit av stjärnstickning denna årets första vecka. Av Stjärnhop, den underbara sjalen som Pinneguri skapat och som Marika och Kristina bearbetat och översatt mönstret till. Det finns fortfarande att ladda ner på Stickas hemsida för alla som är intresserade. Under mellandagarna suckade jag en del över att inte ha råd med garninköp till sjalen. Sen plockade jag fram ullgarnslådan ur garderoben och färgsorterade förrådet av Peer Gynt-garn. Det blev en hel del i grått-beige-vitt och vinrött-klarrött-skärt. Bara att sätta igång!

Har hunnit ung dubbelt så långt som bilden. Verkligen rolig stickning som det är svårt att släppa. Passar bra när snön yr och blåser. Återkommer med mer aktuell bild.

12under12under2011

2011-01-07T18:02:00.000+01:00

Har anmält mitt deltagande i Eva S:s alldeles lagoma stickutmaning för 2011. Varje månad under året skall man ta itu med ett Ufo. Det behöver inte bli färdigt under innevarande månad men alla Ufo:n skall vara klara när året är slut. Det känns som en alldeles lagom nivå för mig. Minst 10 påbörjade stickningar har jag liggande utöver de två som är aktiva.
Januaris Ufo får bli Dragspelsbaskern i Visjögarn påbörjad i slutet av november efter Stickas träff i Linköping då vi bla besökte Östergötlands ullspinneri och en del garn blev inköpt.

PS. Ufo = unfinished object i stickvärlden, påbörjade stickningar som blir liggande i stickkorgen. Kanhända finns det någon läsare som inte vet.

Har bestämt mig för att betrakta stickningar som blir liggande över ett månadsskifte, utan att jag aktivt stickar på dem som Ufo:n.

Bästa böckerna 2010

2011-01-03T17:28:00.000+01:00

100 böcker slutade min läslista på för 2010. Mest prosa, 88 titlar uppdelade i skönlitteratur, biografier och deckare, en diktsamling (egentligen skall det vara två, alltså 101 titlar totalt då) resten historia, psykologi och litteraturvetenskap. Har inte tagit med barnböcker och mer teoretisk kurslitteratur.
Av de 101 böckerna har 71 kvinnliga författare. 5 har jag inte läst utan lyssnat på. Konstigt att det var så få, upplever det som att det var fler.

Nu till 10 i topp listan:

Att föda ett barn av Kristina Sandberg
Väggen av Marlen Haushofer
Spill av Sigrid Combüchen
Stalins kossor av Sofi Oksanen
Händelser vid vatten av Kerstin Ekman
Kärlek, vänskap, hat av Alice Munro
Å alla kära systrar av Ebba Witt-Brattström
Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman
Syster och bror av Agneta Pleijel
De fattiga i Lodz av Steve Sem-Sandberg

Att närmare gradera dem klarar jag inte.

Skidor

2011-01-03T17:13:00.000+01:00

Årets skidpremiär. En tur från Granloholm runt Hulispåret, gammal klassisk skidterräng. Helt perfekta spår i mitt tycke, lite nysnö och kallföre. Sundsvall är verkligen en toppenstad för skidåkning. Det finns hur många spår som helst att välja på både på norra och södra sidan av stan. Och två slalombackar med centralt läge. Förr kunde jag kliva i skidorna hemma vid dörren, nu tar det en kvart att komma till närmsta skidspår via bussen. Hoppas bara att det fina vintervädret håller i sig. Jag gillar inte töföre i spåren.

Gjorde en liten ullgarnsinventering igår. Fick ihop en hög nystan i vitt-grått-vinrött-klarrött-rosa av Peer Gynt-garner. Satte genast igång med Stjärnhop. Mycket roligare stickning än sockar i storlek 44. Lyssnar på Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann i ipoden under stickandet. Nästa bok i bokcirkeln.

Stickat i december ifjol

2011-01-01T22:53:00.000+01:00

Gott nytt år alla stickerskor och läsare!

En del stickat blev det i december, även om det inte blivit bloggnoterat.
Först ett par sockar till Olle (barnbarn) som fyllde 12 år. Han hade önskat sig nya sockar. Dom hann aldrig fastna på bild.

Tunikan är stickad i Marks & Kattens Alpacka Silk med stickor 4 i ett enkelt mönster hämtat från en disktrasa. (2 räta, 1 avig, 1 vriden rät som upprepas både på rät och avig sida). Modellen är måttad efter en tunika i garderoben. För första gången på länge stickade jag provlapp och räknade mig fram. Invigde den på körens vinterkonsert på Lucia då vi skulle ha vit klädsel. Den är vit, inte gråbeige som på bilden.

Ett par julklappar blev det sen

En rätstickad mössa stickad på tvären till Nisse (barnbarn) i Visjögarn och med instickad reflextråd inköpt på Grötö.

Resterande sticktid före jul upptogs av vantstickning under suckanden och stönanden. Magnus min svärson hade redan förra vintern önskat sig dubbla vantar för användning i skogen. Jag hittade ett Dropsmönster och satte igång redan i november. Stickade en hel vante bara för att upptäcka att den blev lagom för en kvinnohand, alltså för smal. La upp fler maskor över handryggen på nästa vante - och kunde sen konstatera när tummaskorna var avplockade att den blev för bred. Upprepning till mudden och ytterligare nystart. Nu blev det bra, men det blev bara en färdig vante i paketet. Den andra fick han i mellandagarna.

Väldigt sugen är jag på att sticka Stjärnhop, Pinneguris vackra schal, som finns att hämta på Stickas hemsida men har inte riktigt utrymme för ett så stort garninköp. Skall göra en djupdykning i stashen och se om det är möjligt att komma billigare undan.
Stickar under tiden sockar till sonen som kom med en lite sen önskan på sin födelsedag.

Årets sista läsrapport

2010-12-30T22:22:00.000+01:00

En hel del har jag läst i december. Många deckare har det blivit men också en hel del annat. Först ännu en medioker deckare; Den svarta löparen av Kristina Appelqvist. Den utspelas i Skövde och presenteras som första delen av en kommande serie. Miljön är högskolan, här omskapat till universitet. Den nya kvinnliga rektorn är huvudperson. En administratör mördas, alla i ledningsgruppen blir misstänkta. Sedvanlig dramatisk upplösning. Ja, ja fler i den serien tänker jag inte läsa. Betyg **
Men det finns också deckare med mer kvalitet:
Danska Pia Juuls Mordet på Halland är en. Bess vaknar en morgon och tror att hennes man vid namn Halland redan har åkt till jobbet. Det visar sig att han blivit skjuten utanför deras hus. Bess famlar sig fram i den nya tillvaron och det uppdagas för henne att det är en hel del hon inte känt till angående sin man. En liten tunn bok, riktigt bra! Betyg ****
Arnaldur Indridasons Mörka strömmar är hans senaste om kriminalpoliserna i Rejkavik. Lite annorlunda är den än de tidigare. Huvudpersonen Erlendur hans lite tungsinta kriminalare har rest iväg till sina hemtrakter. Under tiden får kollegan Elinborg ta över ansvaret. En ung man hittas mördad och ganska snart står det klart att han inte bara är ett offer utan också en förövare. Elinborg gräver sig bakåt i hans liv och hittar tystade historier långt ute på den isländska landsbygden samtidigt som hon parallellt funderar över sin relation med de egna tonårsbarnen. Åter en bra och spännande berättelse av Arnaldur Indridason. Det enda jag inte gillar med boken är framsidans layout. Varken bilden eller ingress-texten överst som ger helt fel signaler. Betyg ****
Årets sista deckare är svensk, del tre i en serie i lokal miljö med årstidsanspelning. Alltså en del enligt deckarschablonen. Men Johan Theorin kan mycket mer än så. I Blodläge är det vår på Öland. Liksom i hans tidigare böcker finns pensionären Gerlof med och det finns en anknytning till myter och sagor. Denna gång älvor och troll. Även detta är en välskriven och spännande berättelse som det är svårt att lägga ifrån sig.
Betyg ****

Sen har jag också läst en del annat. Claires leende av Eva Ström har länge stått på läslistan. Nu dök den upp i samband med att jag läst ett par av hennes diktsamlingar. Claires leende är en liten tunn (till formatet) berättelse om den unga Claires självmord. En stillsamt vemodig, sorglig skönlitterär skildring av en tonårsdepression med tragisk upplösning. Betyg ****
Strax efteråt dök en annan bok också skriven av en läkare upp bland bibliotekets nya böcker. Sten Espmarks I speglarnas sal med undertitel psykiatriska skisser. Detta är alltså ingen roman. Sten Espmark som är pensionerad psykiatriker med kompetens och erfarenhet av både beteendeterapi och psykoterapi/psykoanalys återger en rad fallbeskrivningar från sin yrkespraktik och gör en kortare livsberättelse. Lite rapsodiskt blir det. Mest intressant är boken för de reflektioner han gör om den ständigt pågående debatten och emellanåt bittra striden som förs inom psykiatrin mellan företrädare för behaviourismen (Pavlov, beteendeterapi) och psykodynamisk teori (Freud, psykoterapi). Sten Espmark menar att de olika synsätten bör integreras och anpassas efter patienters olika behov. Det är därför beklagligt att i stort sett all psykoterapeututbildning numera inriktas mot KBT (kognitiv beteendeterapi). Kan bara säga att jag håller med utifrån egna kunskaper och erfarenheter. Sen tror jag att många verksamma terapeuter från olika yrkesgrupper tillämpar en egen mix av teorier och metoder. Betyg ***. Och jo, Sten Espmark är bror till litteraturvetaren Kjell Espmark, poeten och essäisten.
Lustigt hur olika böcker, som jag råkat välja mest på måfå visar sig hänga ihop med varandra. Maja Lundgrens Mäktig tussilago är en mansberättelse. En modern jämställd man ca 40 får ett psykiskt sammanbrott på en middag med vänner. Hela hans värld rasar. Stommen i berättelsen är de samtal han har med sin psykiatriker, doktor Hur-var-det-här-då. Strax efter jag läst denna mest ledsamma historia, dök Ulrika Kärnborgs Som om upp på biblioteket. Den visade sig också handla om en modern man, en akademiker vars hela tillvaro rasar samman. Även han upplever sig jämställd men beter sig samtidigt tvärtom och låter sig lockas av en ung kvinnlig student. Rätt tuffa historier både Maja Lundgrens och Ulrika Kärnborg men ingen av dem håller helt ut i litterär form i intriger och uppbyggnad. Betyg ** för båda.

God fortsättning!

2010-12-27T21:12:00.000+01:00

Hoppas alla haft en skön och trivsam jul. Särskilt lugn brukar inte julen vara, åtminstone inte hemma hos oss eftersom barnen också fyller år. I år var det dags för Eriks 30 års-dag. Firande först med familjemiddag på juldagen och sen igår med kompisfest, som gick av stapeln hemma hos mig. Märkligt vad stora alla småpojkarna blivit! Vardagsrummet blev överfullt. Men trevligt att få vara med på ett hörn.
Idag har den riktiga julfriden lagt sig. Ingen mat behövde ordnas. Ingen planering. DN-läsning, en liten promenad till återvinningen med skräp och beskådande av alla jättelika snöhögar i stan. Fika, stickning till reprissändningen av Jul i Folkton som visades på julafton. Skall återvända till TV:n strax för att se Drottningmordet och sticka färdigt julklappsvanten till min svärson. Hade bara hunnit en vante till julafton.

tre svenska deckare

2010-12-19T21:57:00.000+01:00

Det verkar finnas en mall som gäller om man skall etablera sig som svensk deckarförfattare. Handlingen skall placeras i en svensk namngiven stad där man om man har anknytning kan orientera sig. Huvudpersonen skall helst vara en kvinna som främst skildras utifrån sin yrkesroll. Miljön är arbetsplatsen. I intrigen ingår grovt våld mot barn och kvinnor. Upplösningen av historien är skruvad och våldsam. Böckerna ges ut i en serie.
Till stora delar stämmer detta in på mina tre senast lästa deckare
Annika Sjögrens Ur havet stiger vågorna utspelas i Härnösand, i skolmiljö. Huvudperson är kvinnlig rektor. Historien startar med att man misstänker att en pojke misshandlas hemma.
I Camilla Grebes och Åsa Träffs Bittrare än döden befinner man sig på en psykologmottagning på Södermalm där huvudpersonen, den kvinnliga psykologen leder en självhjälpsgrupp för kvinnor som misshandlats.
Mons Kallentofts Vårlik har en kvinnlig polisutredare som huvudperson. Berättelsen inleds med att två sexåringar blir offer för en självmordssprängare mitt i Linköping.
Ingen av de tre deckarna är dåliga varken till form eller innehåll. Bara förutsägbara. Jag läser ut dem - och blir besviken på slutet. Förstår inte varför de måste ta i så för att avrunda.
Betyg ** till Annika Sjögren.
Betyg **+ till Camilla Grebe och Åsa Träff. Plusset för öppningen som finns på sista sidorna.
Betyg *** till Mons Kallentoft trots att jag inte riktigt gillar hans instoppade kapitel där de mördade personernas andar blandar sig i handlingen.

Kvinnor på 30-talet

2010-12-19T21:27:00.000+01:00

Fortfarande med Hedda i Sigrid Combüchens Spill i färskt minne har jag läst Att föda ett barn av Kristina Sandberg. Här är det också sent 30-tal, Maj är 20 år och har flyttat från sin hemstad Östersund till Örnsköldsvik, sviken av, eller kanske beskviken på sin kille. Hon jobbar på konditori och bor i inackorderingsrum lika ensam som Hedda från Lund är i Stockholm. Sen sker det som inte var meningen, Maj är ute med kompisar och träffar en man. Hon blir gravid och i snabb följd därefter både gift med fabrikören och hemmafru. Kristina Sandberg gestaltar Majs tillvaro och hennes strävande att passa in i form av en inre monolog. Maj städar, lagar mat och bakar i sin ensamhet och försöker uppfylla både uttalade och outtalade krav. Inte helt lätt med en man som visar sig vara alkoholist och en elak svärmor vakande en trappa ner. Majs osäkerhet hänger inte bara ihop med att hon är ung kvinna, hon gör också en klassresa från enkel arbetarmiljö till välbärgad borgarklass i den nya staden. Kristina Sandbergs inifrånskildring ur Majs perspektiv är imponerande. Inte minst vad gäller hennes graviditet och förlossning och kontaktlöshet med maken. Enligt baksidespresentationen är det första delen i en kommande trilogi. Det kommer verkligen att bli spännande att få fortsätta följa Maj och hennes nyfödda dotter Anita vidare i tillvaron.

Märkligt med denna närhet både i innehåll och tidsmässigt men även i form mellan de nästan samtidigt utgivna berättelserna om Hedda och Maj. Liksom Sigrid Combüchen kliver också Kristina Sandberg eller hennes alter ego ibland in berättelsen och samtalar med både sin huvudperson och läsare.
Betyg *****

I hjärtat finns en junidag

2010-12-15T16:09:00.000+01:00

Glad är jag efter måndagskvällens konsert och dagens recention i tidningen. Stolt över att ingå i Mousiké och få vara med att framföra vår körledare Örjan Lidéns fantastiska kompositioner och arrangemang.

Dagen efter

2010-12-14T20:23:00.000+01:00

Lite trött. Konsert med kören igår kväll. En vit vinterkonsert "I hjärtat finns en junidag". Julen bara antydd. Det kändes bra som att det blev en fin föreställning inte bara för kören utan också för publiken.
Eftersom vi skulle vara klädda i vitt uppstod ett behov av klädinköp. Det ordnades hos Cina med inköp av 5 nystan Alpaca silk och ledde till en tunika färdig lagom till konserten. Inget foto har tagits än pga mörkret.
Ikväll följer jag online-stickcafét på Facebook istället för att sjunga som vanligt på tisdagskvällar. Ska passa på och se House på TV också. Har satt igång med julklappsstickning.

stickläget

2010-12-09T17:08:00.000+01:00

Nej, jag har inte slutat sticka även om det blivit glest mellan stickinläggen. Senaste fotade fo är denna 22 leaves shawlette. Började först sticka den i ett tunnt ullgarn men fick inte mönstret att stämma trots flera omtagningar och noggranna räkningar. Repade upp och bestämde mig för att strunta i den. Men kunde inte släppa tankarna på den när det dök upp alltfler bilder på bloggar så det blev omstart i ett nytt garn i stashen, Malabrigo sock. Och nu stämde det! Helt missvisande är dock färgen på fotot ovan. Irl är schalen jeansblå. Vet inte om det är en schal som passar mig, som jag kommer att använda, men den var iaf rolig att sticka!
De senaste veckornas stickande har framför allt varit inriktade på två projekt med deadline i helgen som kommer. Det ena, ett linne i silk merino som jag skall ha på mig på körkonsert på måndag är klart. Det andra är en födelsedagspresent som skall överlämnas på lördag. Nästan klar är jag. Sen skall det nog bli en eller ett par mindre julklappsstickningar.

bokcirklar

2010-12-07T23:56:00.000+01:00

Läsning är en ensam aktivitet. Oftast iaf. Högläsning är ett sätt att öppna läsandet och göra det gemensamt. Bokcirklar ett annat sätt. Jag gillar det uppsving som bokcirklar haft de senaste åren. Att prata om det man läst inte bara som det faller sig med dem man möter vid olika tillfällen, utan lite mer organiserat och med utgångspunkt att alla, åtminstone de flesta, har läst boken man pratar om. :-)
Det har duggat tätt mellan "mina" bokcirklar den senaste tiden, jag har haft fullt sjå att hinna med.
I lästanterna, bokcirkeln med vänner irl har vi läst Summan av dagarna av Isabel Allende, hennes senaste bok som är skriven till Paula hennes dotter och berättar om det som hänt under de senaste åren, sen Paula dog. Alltså ingen roman utan mer självbiografi. Detta var flera i cirkeln besvikna på. Jag, som föreslog boken visste det. Isabel Allende berättar om familjen där hon själv har en samlande funktion. Om alla relationer, kriser och förvecklingar. Om hur hennes böcker under senare år blivit till. Om vardagsliv och fantastiska äventyr. Lite matt blev jag över svulstigheten i hennes berättande. Vi hade rätt olika upplevelser och meningar om boken i cirkeln.
Mitt betyg är ***
I bokcirkeln som startats genom biblioteket, eller läscirkeln som den kallas här, har vi hunnit läsa och träffats kring två olika böcker sen sist. Temat för cirkeln är moderna klassiker. Urvalet under hösten har Eva A, bibliotekarie och samtalsledare stått för. Den första boken vi läste Emile Ajars Med livet framför oss har jag redan skrivit om. I oktober läste vi Dödssynden av Harper Lee. Återigen blev jag förvånad över att denna bok undgått mig under 60- och 70-talen. Det har gått 50 år sen den skrevs. Det är en berättelse om en uppväxt i sydstaternas USA på 30-talet med fokus på rasism och motstånd mot rasism. En mycket amerikansk roman med glöd och sentimentalitet. Som tyvärr fortfarande är aktuell även om det skett mycket i sydstaterna sen dess. Den sortens roman som man sträckläser och berörs av. Mitt betyg är ****
Den senaste boken vi läst i läsecirkeln är Väggen av Marlen Haushofer. Det var en känd bok, som flera vänner pratat om och gett boktips om under åren som gått men som jag värjt mig lite för. Förstod efter bara några sidors läsning varför. Berättelsen handlar om en kvinna som efter att ha blivit lämnad ensam i en stuga i alperna upptäcker att hon är utestängd från resten av världen av en glasvägg. Någonting har skett och på andra sidan finns inget levande liv. För att överleva måste hon klara sig helt på egen hand. Hur hon hanterar situationen praktiskt och känslomässigt handlar boken om. En överlevnadsberättelse, en modern Robinsson. Handlar det om ett yttre eller inre skeende? Är det spännande eller tråkigt? För mig var det en otäck men samtidigt spännande läsning som gjorde starkt intryck. Den kröp innanför så jag blev tvungen att värja mig genom att låta bli den som kvällsläsning. Hittills bästa boken i läsecirkeln *****
Detta att träffa helt nya människor och prata böcker med ger läsecirkeln en extra krydda. Samtalen blir också mer koncentrerade och riktade än vad de blir i min andra bokcirkel, Lästanterna, som ju består av vänner.
Bokcirklar är samtidigt något man numera kan följa och delta i genom media. Sen tidigare har jag hängt på P1:s bokcirkel i Biblioteket och genom dem läst om Anna Karenina och Alberte-serien och läst Buddenbrocks. Höstens utmaning på radion har varit Jane Eyre av Charlotte Brontë, ännu en klassiker. Den läste jag som tonåring och mindes som en fascinerande romantisk historia. Det visade den sig vara fortfarande vid omläsningen nu! Än mer gripen blev jag över skildringen av Jane som självständig kvinna nu. Mindes egentiligen mest Mr Rochester och den galna kvinnan på vinden som det skulle visa sig att han var gift med sen tidigare. Eftersom radiobokcirkeln har olika deltagare för varje läsning, blir behållningen varierad. Jane Eyre-programmen har varit de hittills bästa. *****
Även DN har denna höst startat en bokcirkel kring Karl Ove Knausgårds Min kamp del 1 som nu kommit ut på svenska. Jag hittade det norska originalet på biblioteket och beslöt mig för att följa cirkeln på nätet. DN hade engagerat tre läsare för tre samtal och utlovade ett avslutande möte med författaren himself. Min kamp i sin helhet omfattar sex böcker och har blivit mycket omskrivna och debatterade särskilt i Norge men också här hos oss. Knausgård skriver om sig själv, om sin uppväxt och sitt nuvarande liv i en realistisk form där "allt" finns med, alla små trivialiteter och göranden hit och dit som ingår i vardagen. Tankar, reflektioner och infall, känslor som kommer och går. Ord i massor, en stor pratighet som för mig gjorde det svårt att fokusera. Hade skummat igenom en hel del om jag läst på svenska. Samtidigt delvis intressant och gripande. Allt kretsar kring hans pappa som styrde familjen med järnhand under Karl Oves uppväxt och nu dör gravt alkoliserad. Karl Ove och hans äldre bror reser till sin farmor där pappan bott under sina sista år och finner en fruktansvärd misär. Berättelsen är mycket självutlämnande och lämnar också ut både släktingar och nära anförvanter till författaren vilket upprört många.
Inte så konstigt tycker jag och har blandade känslor efter läsningen. Gick in på DN:s nätupplaga igår för att lyssna på det avslutande författarsamtalet. Men det fanns inte inlagt?? Alltså ingenting man räknat med att vi läsare och bokcirkeldeltagare utanför Stockholm skulle få del av!!
Mitt betyg ***

Augustvinnare

2010-11-23T16:35:00.000+01:00

Två böcker som var nominerade till årets Augustpris har jag läst; båda vann! Inte helt oväntat. Efter att ha sett intervjun med Sigrid Combüchen i Babel reserverade jag genast hennes nyutkomna Spill med undertitel En damroman, på biblioteket. Tänkte att det nog dröjer innan det blir min tur. Det gick fortare än väntat men bara 14 dagars lånetid. Suckade, hade alls inte tid att läsa den. Kunde ändå inte låta bli att öppna den och börja.... Slurp sa det, så fastnade jag i berättelsen om Hedda som växer upp i en stor familj i Lund på 30-talet, som tar studenten och egentligen vill fortsätta studera men också komma loss från familjen. Hon ger sig iväg till Stockholm till en sykurs och landar i äktenskap och hemmafruliv. Såsom brukligt var. Parallellt med Heddas liv som ung innehåller Spill en brevväxling mellan författaren och den åldrade Hedda i nutid. Hur kan man se på det liv som Hedda kom att leva med nutidaögon, var det förspillt är Sigrid Combüchens öppna fråga till läsaren. Läs den och fundera vidare, är min uppmaning till alla. Jag blev helt betagen av Spill, det är en mästerlig roman både innehållsmässigt och stilistiskt. En bok att ha i bokhyllan och läsa om. En värdig Augustpris-vinnare! *****

Yvonne Hirdman fick Augustpriset i fackboksklassen med Den röda grevinnan, berättelsen om hennes mammas liv i mellankrigstidens centraleuropa. Faktiskt ett ganska samtida liv som Heddas men väldigt annorlunda. Även Charlotte blir efterhand svensk hemmafru. Har återvänt och tänkt på och pratat om Den röda grevinnan oavbrutet med alla läsande vänner och bekanta, sen läsningen i april. Det är också en bok nödvändig att ha i bokhyllan och att läsa om! Självklar *****, i efterskott.

Acornkoftan mm

2010-11-18T15:56:00.000+01:00

Så här blev Acorn-koftan. Mycket nöjd blev jag. Rolig stickning, utmärkt mönster. Trodde koftan skulle bli för varm. Men eftersom vi fått ordentlig vinter här i Sundsvall så passar den bra nu. Bra passform blev det också på koftan. Rowans kid classic var dessutom trevligt att sticka i. Har stickat en krage av överblivet garn, Eleanor från Knitty. Även det en rolig liten stickning. Har fortfarande garn kvar så det räcker till en mössa.

Under helgen har Sticka haft lokalombudsträff i Linköping. Jag deltog som representant för Mittmaskan, vår stickcafégrupp i Sundsvall. Jättetrevligt att träffa stickare från hela landet, mycket prat och idéer kring kommande stickaktiviteter och mycket stickning. Vi fick en radda mönster på disktrasor att sticka alt kroka och lingarn till detta. Jag valde ett enkelt mönster på fyra maskor (två räta, en vriden rät o en avig) och blev mycket nöjd med resultatet. Funderar på att använda det i en tunika framöver...

Dessutom fick vi göra ett studiebesök på Östergötlands ullspinneri. Verkligen intressant. Naturligtvis fick några nystan följa med hem, svårt bara att välja. Det blev ett par nystan enfärgat Visjögarn, ett ombré och två härvor Karamell. Började sticka en ny dragspelsbasker igår. Ett stort tack till stickerskorna i Linköping och Norrköping som organiserade träffen på bästa sätt!

Till er som inte redan är med i föreningen Sticka; gör ett besök på Stickas hemsida och bloggar!
Garn från Östergötlands ullspinneri kan man köpa hos Garnkorgen.

oktoberläsning

2010-11-01T09:53:00.000+01:00

Kristina Ohlssons Tusenskönor är andra delen i en deckarserie med en grupp utredare i centrum. En präst och hans fru hittas döda i sitt hem. Det visar sig att de arbetat med illegala flyktingar. Fallet kopplas efterhand ihop med en bilolycka där en invandrare omkommit och ytterligare dödsfall dyker upp. Samtidigt blir en ung svensk flicka bestulen på pass och tillhörigheter i Thailand och upptäcker att någon håller på att radera ut hennes identitet. I utredningsgruppen är klimatet dåligt, ett par av poliserna tål inte varandra och stämningen är spänd. Eftersom ingenting av detta ges någon förklaring, antar jag att detta ingick i intrigen i den första boken, Askungarna. Tusenskönor är en spännande läsning i ett ganska lugnt tempo. Inte förrän i slutet när alla trådar skall knytas ihop, spricker historien och får ett dramatiskt, i mitt tycke, överdrivet avslut.
Betyg: ***

Zadie Smiths Om skönhet har stått på min läslista länge. Om skönhet är en både bitsk och humorisktisk skildring av livet i en liten collegestad nära Boston. I centrum står en akademikerfamilj i kris. Pappan ligger i djup fejd med en kollega som blir gästföreläsare på samma college. Alla familjemedlemmar i de båda familjerna blir efterhand involverade i varandra. Berättelsen byter ofta perspektiv mellan familjemedlemmarna. Det vimlar av folk utan att för den skull bli rörigt. Zadie Smith kan verkligen både beskriva miljöer och mänskliga möten i olika sammanhang. Hon är mångordig men ändå inte svamlig.
Betyg: ****

Lars Lidéns Svävare är den första diktsamling jag läst på länge. Skulle nog inte ha uppmärksammat den om inte Lars dykt upp irl nu i höst. Hans dikter är underfundiga, trevande beskrivningar av olika känslotillstånd som grep tag i mig på ett svävande sätt. Det är mättade dikter som kräver läsning i långsam takt, högst en eller två dikter åt gången. Inser att jag försummat lyriken under lång tid.
Betyg: ****

Så till sist ännu en deckare; Frukta inte av Anne Holt. Båda norskorna Anne Holt och Karin Fossum tillhör mina absoluta deckarfavoriter, ibland har jag svårt att hålla isär deras böcker. Denna Anne Holt-bok är den senaste i hennes serie om kommissarien Yngvar Stubö och kriminologen Inger Johanne Vik. En kvinnlig biskop blir mördad i Bergen, en uteliggare och en flyktingpojke hittas döda i Oslo. Parets autistiska dotter blir inblandad i ytterligare ett mord. Som brukligt är i deckare visar det sig efterhand att morden har samband, det finns en koppling till homosexualitet och man finner ytterligare fall. Spännande läsning rakt igenom.
Betyg: *****

Hemmakaos

2010-10-25T21:42:00.000+02:00

Just hemkommen efter en helg i Stockholm är jag. Intensiv med först besök hos S för att diskutera fjällstugan vi äger tillsammans med våra systrar, och sen besök hos Sundsvallsvänner som numera bor i Stockholm. Två utställningar hanns med; Vita lögner på Medelhavsmuséet och Den kinesiska terrakotta-armén på Östasiatiska. Båda mycket intressanta. Terrakotta-armén kände jag till, men inte att antikens statyer på sin tid var färglagda, inte vita. Inga besök på garnaffärer eller bokhandlar bara en kort titt på Pocketshop på centralen. Kände mig duktig; här skall inte shoppas. Men, efter dagens utställning blev det en timme över innan lunch med min syster och jag ramlade in på Gudrun Sjödén. Vips blev det två tröjor. Jättefina, men egentligen skulle jag ju inte shoppa!
En ny 22-leaves-sjal är på gång. Kunde inte låta bli att ge mönstret ett nytt försök efter att ha sett andra bloggares fina sjalar. Det borde vara möjligt också för mig att få till den. Har valt en lyxigare garn än förra gången, ett garn som det också är lättare att repa upp i.
Min Acorn-kofta är klar! Den väntar på premiäranvändning och fotografering. Det blev två nystan över som håller på att bli till en halsvärmare från senaste Knitty.
Hemma är det ett totalt kaos. Mitt vardagsrum skall byta färg från gult till vitt. Balkongdörren skall målas om. Resten av lägenheten är fylld av böcker och annat från vardagsrummet. Möblerna är flyttade från sina platser. Är mycket nöjd med att få det fräscht och att få en anledning till gallring men rörigt är det mitt i.

Stickrapport

2010-10-15T19:34:00.000+02:00

Det var länge sen jag senast skrev om mina stickningar. Som för de flesta andra bloggande stickerskor så innebär det inte något stickuppehåll. Som vanligt är det bloggandet det går trögt med emellanåt, varken stickandet eller läsandet.
Klara är sen ett par veckor mina Rococovantar. Har stickat dem i underbar handfärgad ull inköpt av Karin under sommarens stickläger. Började först sticka dem i det garn jag färgade på lägret men litade inte på att min härva skulle räcka utan övergick till en härva som hon färgat efter muddarna. Ett härligt garn att sticka i och ett underbart mönster gjort för att sticka magic loop. Toppen stickning helt enkelt med ett resultat som jag är jättenöjd med.

Babykoftan till Iris har jag hållt på med länge lite då och då. Det här gamla babykoftmönstret återkommer jag ständigt till. Iris kofta är stickad i Araucania Ranco och Opal sockgarn.

Den senast startade stickningen sockarna Nemesis som är oktobersockar i sockklubben hos Sticka Mera blev klara igår kväll. Också detta var en trevlig stickning i härligt garn, Fortissima Alpaka inhandlat hos Cina. Det är det mjukaste sockgarn jag hittills stickat med. Är jättenöjd med resultatet.

Mycket underligt att två foton tagna efter varandra på samma avstånd i lite olika vinklar kan ge så olika färgresultat. Irl stämmer inget av dem riktigt.
Acorn-koftan har fått ligga till sig ett tag. Har återupptagit den idag och skall inte låta något annat få komma emellan nu. Att sticka släta ärmar är inte särskilt kul. Tappade lite motivation när jag insåg att koftan kommer att bli väldigt varm. Men nu ska den ändå bli klar!

bokslut för september

2010-10-07T22:09:00.000+02:00

I bokcirkeln Lästanterna har vi senast läst Stalins kossor av Sofi Oksanen. Liksom hennes senaste bok Utrensning handlar också denna om Estland under Sovjettiden och om förtryck och förräderi. Men den innehåller också en mycket stark beskrivning om att leva med ätstörningar. Vi var alla mycket tagna av Sofi Oksanens bok. *****

Ian McEwan tillhör en av mina senare favoritförfattare. Nu har jag läst Amsterdam. En berättelse om två män, gamla vänner som möts på en begravning. Det är gemensam kvinnlig vän som avlidit, båda två har haft kärleksförhållande med henne och minns tiden som passerat i ljuset av de vändningar livet kommit att ta under senare år. Ian McEwan är en god berättare! ****

Två svenska deckare har det också blivit; Håkan Nessers De ensamma och Karin Alfredssons Den sjätte gudinnan. Båda två är delar i en serie. Håkan Nesser skriver om ett kompisgäng som lär känna varandra under studieåren i Uppsala i början av 70-talet. Precis de åren jag var student där. Nu har det gått dryga 30 år sen dess och en man i gänget hittas död vid foten av ett berg. Eftersom hans sambo vid den tiden dog på liknande sätt, på samma plats 30 år tidigare blir det en fördjupad polisutredning nu. Mao ett fall för kommissarie Barbarotti. En bladvändare, den hittills bästa i serien, även om jag anade delar av upplösningen efter halva boken. ****
I Den sjätte gudinnan befinner sig Ellen Elg, svensk läkare som ofta tar internationella arbeten, i Indien på ett FN-uppdrag. Berättelsen handlar om indiska kvinnors utsatta situationer i samhällets olika skikt. Det är mer av samhällsreportage än konstruerad deckarintrig här och skildring av Ellens eget liv här än i de tidigare böckerna i serien. Både skakande och intressant läsning. ****

Lite lat

2010-10-05T23:54:00.000+02:00

Oftast när jag satt mig vid datorn och tänkt uppdatera bloggen, så hamnar jag på Reader och börjar läsa andras bloggar, både stickbloggar och bokbloggar och några andra. Sen måste jag bara lägga patiens, några omgångar av kära gamla Harpan och läsa mail och kolla facebook. Ja sen är det dags att göra något annat. Kommer på att jag glömde min egen blogg när jag stänger av... Ja, ja så det blir.

September har övergått i oktober och liksom många andra stickerskor inledde jag oktober med att sticka sockar. Hade tänkt sticka septembersockarna i sockklubben. Men de nya oktobersockarna Nemesis såg ännu roligare ut, så fick bli dem först. Bilstickade i helgen fram och tillbaka till Umeå närmare bestämt Strömbäck utanför Umeå där min kör hade träningshelg. En mycket givande helg med sångpedagogen Johanna som lärde ut kroppshållning och röstanvändning som direkt lyfte körklangen. Verkligen jätteroligt. Inte helt fel att Strömbäcks folkhögskola där vi höll till också visade sig vara ett supert ställe med fantastisk mat, fina rum och vacker natur.

En stunds deltagande i stickcafét online på facebook, som Visa Lisa startade och som nu har 600 deltagare, har det blivit idag. Och första träffen i en ny läsarcirkel som biblioteket arrangerat. Nio personer hade anmält sig, sex kom idag, alla var vi medelåldersplus. Tre träffar ingår nu i höst med tema moderna klassiker med böcker valda av bibliotekarien Eva som är samtalsledare. Till idag hade vi läst Med livet framför sig av Emile Ajar. Vi var alla gripna av berättelsen, som några redan läst för första gången på 70-talet då den kom ut. Den utspelar sig i Paris bland samhällets lägre skikt. Berättare i boken är Momo en arabisk pojke som bor hos en överårig hora som lever på att mot betalning ta hand om sina medsystrars barn. Momo är en mycket försigkommen pojke med många vuxna vänner i grannskapet. Enligt madame Rosa är han 10 år men efterhand visar det sig att han egentligen är 14. Berättelsen om Momos tankar och möten är en mycket mustig, både sorglig och komisk om vartannat. Till en början irriterade jag mig över språket, det tog lite tid att komma in i det. Momo berättar i talspråk och använder en hel del ord som han egentligen inte förstår. Efterhand ger detta berättelsen en extra dimension. ****

Räkning

2010-09-20T23:57:00.000+02:00

Hade anmält mig som vallokalarbetare men hamnade på reservlistan. Trodde jag skulle bli inringd igår morse. Det borde ju vara några som blivit sjuka. Men nej, samtalet kom sent igår kväll mitt under valvakan. Nu behövdes jag. Skjuts ut till Skönsmons skola och sen började sorterande och räknande av valsedlar tillsammans med fem andra valarbetare som varit igång sen tidig morgon. Kl 4.30 var vi klara med valkretsen efter flera omräkningar. Tufft för de andra som skulle upp och jobba bara några timmar senare. Jag kunde ligga i sängen hela förmiddan. En ny val-erfarenhet var det iaf. Tidigare val har jag bara delat ut valsedlar utanför en vallokal.

Nu väntar fyra nya tuffa år för oss på olika sätt lite tilltuffsade människor. Allra mest skrämmande är SD:s frammarsch. Det är dags att tydligare visa var man står både i ord och handlingar. Bekämpa främlingsfientlighet och utsortering av människor, liksom konsumtionshets och resursslöseri av våra gemensamma tillgångar. Lyfta upp solidariteten och rättvisan i fokus.

Oviksfjällen

2010-09-18T11:13:00.000+02:00

Varje höst längtar jag hit till Oviksfjällen. Ganska ofta annars också, men alldeles särskilt på hösten. Stugan i Höglekardalen står mest tom och har börjat förfalla. Utan bekvämligheter är den men helt beboelig. Lite krångligt är det att ta sig hit är det för mig som saknar bil. Men helt underbart när man är på plats.

På väg upp på fjället

Utsikt mot Bydalen

Tieknippen

På toppen

Åreskutan i fonden (men svår att se här)

Gott om blåbär

Den gemensamma skörden

Dammån

Storsjön från Hallen

Fika i Oviken på väg hemåt

Ovikens fjäll

Ja, fina dagar var det tillsammans med vännen Anja. Förstår inte varför det blir så långt mellan fjällresorna....

Ett fo, och många ufon

2010-09-10T22:47:00.000+02:00

Äntligen är ett gammalt virkprojekt avslutat

Inte sex grytlappar, utan tre dubbla virkade i Saffran. Enkla grytlappar blir för tunna.
Gjorde sen en inventering av andra pågående projekt, några har fört en lång vilande tillvaro i stickkorgen:

Acorn-koftan

Babykofta till Iris, min systers första barnbarn

Sockar till Nisse, mitt mellan-barnbarn

Pläd i restgarner

Schal i näverstickning
Och, höll jag på att glömma ett par vantar i tvåändsstickning, som inte fastnat på bild.
Men allt har sin tid, tänkte jag sen och satte igång en ny stickning, fingervantar med flätmönster, Rococo.

Rysare mm

2010-09-09T18:37:00.000+02:00

Jag läser en hel del deckare men undviker rysare. Att Dennis Lehane skriver thrillers visste jag, visst var Ingenting är heligt rafflande, men ingenting i jämförelse med Patient 67. Den utspelar sig på Shutter Island utanför Boston, en ö som består av ett hårdbevakat mentalsjukhus för kriminella psykiskt sjuka patienter. Två kriminalare kommer dit för att utreda en flykt från det isolerade sjukhuset. Det är inte bara patienterna som framstår som farliga och bisarra utan även läkarna och vårdarna. En orkan bryter ut och hela den institutionella ordningen bryter samman. De sista kapitlena klarade jag nätt och jämnt av att läsa. Är fortfarande skakad. ****

Karin Alfredssons Klockan 21.37 är också en hemsk historia, skakande eftersom den bygger på verkliga skeenden i vår samtid. Som hon uttrycker det i efterordet: "Allt viktigt i denna berättelse är sant. Alla likheter med verkligheten är fullkomligt avsiktliga" Detta är tredje delen i serien om Ellen Elg, svensk orädd läkare som bekämpar kvinnoförtryck i olika delar av världen. Här handlar det om abortmotstånd i Polen. De tidigare böckerna om Ellen Elg har utspelats i Zambia och Vietnam. En fjärde bok har nyligen kommit ut och ligger i min reservationslista på bibblan. *****

Ytterligare en deckare har det blivit; Henning Mankells Den orolige mannen, hans absolut sista Wallanderdeckare. Lite sorgesamt. Hela boken är sorgesam, den handlar mycket om ålderdom och melankoli inför livets begränsningar. Samtidigt också en mycket spännande berättelse om vår samtid. ****

Jenny Diski skriver reseskildringar, trots att hon inte egentligen tycker om att resa. I På tunn is har hon begett sig ut på en kryssning till Antarktis. Hon längtar efter vithet och vidder och ensamhet i en kal hytt inför resan. Parallellt med upplevelserna på båten, möten med medresenärer och små landstigningar bland pingviner och sjölejon beskriver hon också en inre resa tillbaka till sin uppväxt. Vilket är en mer dramatisk och skakande resa än den till Antarktis. *****

Judith O'Reillys Lyckliga familjen är en bok som råkade följa med hem från bibblan. Mitt läsande har alltid varit en blandning av böcker från listor oftast egna och böcker som jag råkar få syn på på bibblan. Judith O skriver om hur hon som älskar livet i London blir övertalad av sin man att flytta ut på landet i norra England. Detta med två små barn, gravid med det tredje, för att bosätta sig i sommarstugan. Väl på plats börjar det sakta gå upp för henne vad det innebär. Jag läste ett par sidor och slogs av tanken att det här liknar en blogg. Läste sen texten på insidan pärmen, jo just det det är en blogg i bokform. Har läst den ungefär så, ett par inlägg om dagen. **

Inger Edelfeldts senaste Samtal med djävulen är en kort roman som beskriver ett möte mellan två kusiner båda uppvuxna inom en sträng frikyrklig sekt. Den ene mannen blev som ung utesluten ur sekten, den andre är strängt känslomässigt begränsad av sitt liv inom den. Boken är som ett långt terapisamtal dem emellan, som får ett dramatiskt slut. *

Sommarenkät

2010-08-26T21:56:00.000+02:00

Mina svar på Bokhoras sommarenkät för läsare

Bäst i sommar
Har läst många bra böcker i sommar, det är svårt att gradera dem. Miss Kay av Kay Fölster får bli utvald, eftersom det var en bok som råkade komma i min väg och blev en så positiv överraskning.

Sämst i sommar
Paganinikontraktet av Lars Kepler.

Vad har du helst läst på stranden?
Jag har lyssnat på ljudböcker; Just kids av Patti Smith och sen Himmel över Everest av David Lagercrantz.

Var har du läst mest?
Har läst mycket utomhus, en antagligen mest i sängen, hemma eller borta.

Har du haft något läsprojekt i sommar som du lyckats el misslyckats med?
Att läsa Eyvind Jonssons Krilon-serie och därefter Kerstin Ekmans Gör mig levande igen som anknyter till Krilon-böckerna. Plus Kerstin Ekmans Herrarna i skogen.
Har läst ut Grupp Krilon och är mitt i den andra delen Krilons resa. En liten bit på väg, kan man säga.

Nämn en ny bok som du köpt i sommar
Köpte fyra pocket och betala för tre på semestern i Halmstad. Har läst tre, den fjärde Isabel Allendes Summan av dagarna ligger kvar oläst.

Vad ser du fram emot att läsa i höst
Närmast Stalins kossor av Sofi Oksanen som är nästa bok i bokcirkeln. Sen Glitterscenen av Monika Fagerholm som nu finns i pocket och kommer i brevlådan endera dagen. Naturligtvis några nyutkomna böcker mm mm

Senaste böckerna

2010-08-23T23:21:00.000+02:00

Vibeke Olssons Sågverksungen handlar om Sundsvallsstrejken 1879, Sveriges första stora strejk. Arbetarna fick lönesänkningar trots att sågverksägarna fick miljonbelopp i stöd från staten. Hon skriver om strejken och sågverksarbetarvardagen ur 11-åriga Brickens perspektiv. Bricken arbetar på Svartviks sågverk med dryga 12 timmars arbetsdagar, liksom de allra flesta andra arbetarbarn i samma ålder.
Det är en bok skriven för ungdom men naturligtvis läsvärd även för äldre. Intressant är den att läsa som historisk skildring men lite småtråkig, lite för präktig. Kan tänka mig att den skulle kunna vara det också för ungdomar. Inte en bok man i första hand väljer själv. ***
En fortsättning har nyligen kommit ut, Bricken på Svartvik som jag naturligtvis också tänker läsa i sinom tid.

Paganinikontraktet av Lars Kepler (dvs Alexander och Alexandra Ahndoril) har jag läst i form av DN:s sommarföljetong. Hoppade över deras första rosade deckare, Hypnotisören, när den kom och kommer inte att läsa varken den eller kommande i serie. Med andra ord är inte imponerad. Alldeles för mycket action och våldsamma scener, rörig intrig och ointressanta förenklade karaktärer. Förstår inte alls att de blivit så rosade i recensioner. *

I Linjer mellan stjärnor skriver Merete Mazzarella om identitet ur olika aspekter. En hel del handlar om den finlandssvenska identiteten. Intressant och stimulerande är det att läsa henne. Hon är verkligen beläst inom en mängd olika områden och blandar refereranden med personliga minnen och egna reflektioner. Ibland blir det lite rörigt och pratigt. Men jag trivs i hennes sällskap och skulle önska mig ett liknande brett intellekt. ****

Vinterträdgården av Christine Falkenland är det första jag läst av henne. Den handlar om Laura som bor Skövde i sitt barndomshem och arbetar på förskola. Hon anmäler sig till en skrivarkurs. Hon skolar in en iransk pojke på förskolan och blir efter en tid närmare bekant med hans mamma. En kontakt som utvecklas till en nära känslomässig relation av erotik och kärlek delvis uttryckt i de dikter Laura parallellt skriver. En tät berättelse som vibrerar i känslor. ***

Välfylld helg

2010-08-22T22:27:00.000+02:00

Sommaren sjunger på sista versen. Imorgon börjar barnen skolan här i stan. Som vanligt har det varit en solig sista helg innan allt drar igång.
Jag har

gjort en IKEA-tur med Åsa
plockat lite hallon
varit på körupptakt med surströmmingsfest i Höga Kusten
gått på högmässa i GA-kyrkan
simmat i utebadet
sorterat ut 36 böcker ur mina bokhyllor för vidare transport till Amnestis bokloppis senare i höst
och både stickat och läst båda dagarna på balkongen.

Acorn-koftan växer.
En på det hela taget härlig helg.

Juliläsning

2010-08-19T22:10:00.000+02:00

Över halva augusti har passerat utan att läsningen under juli blivit redovisad. Det får bli i komprimerad form;

Grupp Krilon av Eyvind Jonsson. **** = Bra, läsvärd
Eyvind Jonsson skrev tre böcker under kriget om en manlig diskussionsgrupp i Stockholm med Johannes Krilon i centrum. Böckerna har stått länge olästa i min bokhylla. Plockade fram dem egentligen för att jag vill läsa om Kerstin Ekmans Gör mig levande igen, en bok om en kvinnlig diskussions (eller samtals-)grupp som anknyter till Krilon-serien. Eyvind Jonsson skriver lite omständigt kanske är det tidstypiskt? Ändå intressant läsning. Håller nu på med andra delen.

Miss Kay av Kay Fölster. ***** = Mycket bra, rekommenderas
Kay Fölster, Aina och Gunnar Myrdals dotter, Jan Myrdals lillasyster har här skrivit om en båtresa till Indien som hon gjorde som artonåring 1956. Boken bygger på hennes dagboksanteckningar från resan. En bok jag råkade dyka på under bokreans sista dagar och blev mycket förtjust i.

Ingenting är heligt av Dennis Lehane. ***= Ok, gick an
Första deckaren jag läst av Dennis Lehane. Typiskt amerikansk deckare. Lite för hårdkokt, lite för mycket action för min smak, men tillräckligt välskriven för att jag nog kommer att läsa honom igen.

Händelser vid vatten av Kerstin Ekman.*****
Kerstin Ekman är en av mina absoluta favoritförfattare. Plockade med boken på semestern för en omläsning, trodde jag. Men det visade sig att jag tidigare bara läst ung halva boken. Både en fantastisk skildring av naturen i Jämtland och av människor i en glesbygd, dessutom en intrikat deckare invävd. Fattar inte att den blev liggande halvläst i så många år.

Himmel över Everest av David Lagercrantz. ****
En klättringsexpedition för att bestiga Mont Everest. Har lyssnat på den. Hade antagligen inte upplevt den lika fängslande om jag läst pappersboken.

Skynda att älska av Alex Schulman. ****
Om att växa upp med en pappa som skulle kunna varit ens morfar eller farfar.

Min mormors historia. Antologi. ****
12 kvinnor skriver om sina mormödrar. Bla Birgitta Stenberg, Agneta Pleijel, Maria Sveland och Inger Frimansson.

Om hur av Maria Nikolajeva. ***
Undertitel: jag växte upp under diktaturen. Maria Nikolajeva beskriver sin uppväxt och ungdom i Sovjetunionen under 50-70-talet. Det är en mycket kritisk och negativ skildring av det sovjetiska samhället hon gör. Men samtidigt framgår att hon levde i en familj som verkar haft det mycket välbeställt både ekonomiskt och kulturellt i jämförelse med ryssar i allmänhet.

spetssjal

2010-08-18T11:27:00.000+02:00

Nu är den klar Avigmaskans spetssjal, som jag stickat i Drops Delight. En på det hela taget trevlig stickning, som skall bli en present till en kusin som nyss fyllt jämna år.
Jag stickar vidare på den randiga babykoftan, en liten lagom stickning att ha med i väskan. Igår på utebadet, varvade stickning med simning.
På hemmaplan är det Acornskoftan som gäller.

Igår kväll sticknng på balkongen. Alltmedan två luftballonger svävade över himlen från öster till väster. Första gången jag sett luftballonger över Sundsvall.

Acorns-KAL

2010-08-16T23:00:00.000+02:00

Jag hittade till Twist collective förra veckan. Alldeles underbara mönster. Köpte genast tre stycken; ett koftmönster, ett sjalmönster och ett fingervantsmönster. Upptäckte sen att en KAL precis startats för koftan, Acorns. Så det var bara att gå med och sätta igång!

Köpte Rowans Kid classic hos Cina. Härligt mjukt att sticka med.

Orange period

2010-08-15T23:26:00.000+02:00

Har överraskat mig själv i sommar genom att sticka i orange garn.
Först blev det en Annis i Malabrigo lace

Kul stickning, som gick fort. Men lite sladdrig i överkanten blev den, skall nog lägga till en stadkant.

En vän fyllde jämnt i midsomras. Det blev sockar i present, Undulating Rib Socks från Favorite Socks (en sockbok, jag verkligen gillar)

Garnet är Zauberball. Trevligt att sticka i, men jag gjorde misstaget att börja inifrån i nystanet vilket ledde till mycket frustrerande trassel.

Mellanprojekt, för att sticka upp resterna blev handledsvärmare

Har testat två andra sockmönster från Favorite Socks.

Eftersom Drops hade sommarrea på bomullsgarner, kunde jag inte låta bli att handla en kasse med Muskat, Safran och Paris. Som vanligt med tanke på att virka grytlappar, förträngde att det redan finns minst ett grytlapps-ufo. Av Muskaten blev det sen istället ett linne (Drops-modell 27:113)

Sammanfattningsvis så har det varit trevligt att byta färg men riktigt 'min' färg är det inte utan jag nöjd med färgutflykten återvänt till det blåa fältet.

Tävling

2010-08-10T14:54:00.000+02:00

Gina, som har en alldeles nyupptäckt stickblogg för mig, lottar ut denna

Vore inte så dumt med en vinst.

Stickläger i Fattigskogens vildmarksby

2010-08-09T22:13:00.000+02:00

Även denna sommar har jag varit på stickläger, åter i dalaskogen, men inte samma skog som i fjol. Mitt ute i Tiomilaskogen, bortom allfartsvägarna, hade Ulrika hittat den perfekta platsen för årets stickläger. Inkvartering i små timmerstugor och en storstuga med matsal och ett gårdstun med vidunderlig utsikt. Gott om plats för 31 stickerskor från Malmö i söder till Arvidsjaur i norr. Dessutom med bekvämligheter som wc och dusch och god mat. Helt enkelt paradisiskt.
Vi stickade och pratade och blev inspirerade till nya stickningar från morgon till kväll, en del även nattetid.

En höjdpunkt var garnfärgningskursen med Karin. Kunde aldrig tro att det skulle vara så roligt att blanda färger och pröva olika tillvägagångssätt.

Och resultatet sen! En orgie i färger...

Mina färgningar (inte helt överraskande...hm...)

Tilläggas bör att min lilla enkla kamera inte ger helt rättvis färgåtergivning. Vill ni se fler bilder från lägret, både av omgivningen och av alla vackra färgningar mm mm, med kvalitet av en helt annan klass så gå vidare till Ulrikas blogg. Här finns också länkar till övriga bloggande deltagare.

Ja, alldeles fantastiskt härliga, inspirerande och roliga dagar var det! Ett jättetack till Ulrika som ordnat och organiserat. :-)

Linkofta

2010-08-02T21:47:00.000+02:00

Här är den, min linkofta stickad uppifrån och ner. Både garn och mönster från Yll&Tyll, ett av inköpen på Grötö i våras. En trevlig stickning, vackert garn i fin lyster (Yll&Tylls tunna lin) men tyvärr blev den lite stor i halsringningen. Om jag bär axelväska envisas koftan med att glida ner över axeln och det gillar jag inte riktigt. Det får nog bli en extra stadgande virkad kant vad det lider.

Läst i juni del 2

2010-08-02T21:27:00.000+02:00

Vanessa och Virginia av Susan Sellers är en skönlitterär berättelse baserad på systrarna Vanessa Bells och Virginia Wolfs liv. Vilken tur att jag just läst Ingela Linds Leka med modernismen om Bloomsburygruppen där systrarna ingick. Utan den skulle det ha varit svårt att hänga med och förstå både de inbördes relationerna mellan alla personer som nämns i berättelsen liksom en hel del företeelser och syftningar som bara flyktigt beskrivs och förklaras.

I Arseniktornet utgår Anne B Ragde från sin mammas och morföräldrars historia. Hennes morfar var porslinsmålare i Köpenhamn och hennes mormor revyartist som längtade tillbaka ut till artistlivet och drömmen hon hade om berömmelse när hon blev gravid. Bra berättande men inte alls lika medryckande som Berlinerpopplarna var.

Kanadensiska Alice Munro är en novellmästare. En av hennes novellsamlingar som finns på svenska (också i pocket) är Kärlek, vänskap, hat. Hon skriver om kvinnor ofta är det starka kvinnor i utsatta lägen som lever i någon avkrok i Canada. Ibland bara en kort omvälvande episod i deras liv. Alla noveller är som förtätade romaner som spelas upp som filmatiska scener. Henne skall jag absolut läsa mer av.

Av Sofi Oksanens Utrensning blev jag djupt berörd. Den utspelas i Estland i nutid samt under kriget och efterkrigsåren. En gammal kvinna som lever isolerat hittar en utarmad ung flicka utanför sitt hus. Flickan är misshandlad och verkar vara på flykt. Berättelsen handlar om Estland under Sovjettiden, om kärlek och angiveri och svek. Om utsatthet både då och även nu. Mycket välskriven och andlös. Inte undra på att den rosats och att Sofi Oksanen som inte är mer än drygt 30 har fått flera stora litteraturpris. Nu ligger hennes debutroman Stalins kossor och väntar i min bokhög.

Till sist Att nudda vid botten av Sally Brampton. En personlig berättelse om depression som jag hittade bland nya böcker på biblioteket. En mycket självutlämnande bok av en engelsk skribent tydligen känd i modevärlden (inte av mig) men helt klart läsvärd.

Läst i juni del 1

2010-08-02T16:34:00.000+02:00

En månad efter är jag med läsredovisningen, så här kommer nu juni:
Hela fem deckare/spänningsromaner blev det. Som vanligt av blandad kvalité.
Ann Cleeves Blå gryning stannade kvar i tankarna efteråt. Inte pga själva intrigen. Men den utspelar sig på Fair Isle, en isolerad ö vid Shetlandsöarna, som för oss stickare bär på en speciell mönstertradition. Det är den fjärde boken i en serie deckare i Shetlandsmiljöer, med titlar knutna till olika årstider och färger och med en poliskommissarie som ursprungligen kommer från Fair Isle i centrum. Jag har gillat att läsa om den karga naturen och miljön som finns som bakgrund och även människorna mer än det som är deckare i alla böckerna. I Blå Gryning var det dessutom det ovanliga slutet som fastnade.

Jonas Moströms senaste Mirakelmannen utspelar sig på ett hälsohem i new age-anda. Är inte särskilt imponerad av hans deckare utan fortsätter läsa dem för att miljön är Sundsvall med omnejd.

Bo R Holmberg är främst barn och ungdomsförfattare men skriver också en deckarserie i lokal miljö, norra Ångermanland med Örnsköldsvik i centrum. Det som gör hans serie extra läsvärd är att de utspelas i en förfluten tid, från 1800-talet (kommer inte ihåg precis mer exakt tid för den första boken, Liemannen) och över i 1900-talet. Ö-vik växer från att ha varit en liten by till att bli en stad under sågverksuppgångens tid. Huvudpersoner är länsmansfamiljen Morell där yrket går vidare från far till son. I den senaste den sjunde i serien, Knivsliparen, har är sonsonen Erik som är ung polis huvudperson. Tiden är 1931.

En Håkan Nesser och en Liza Marklund blev det också. Maskarna på Carmine street utspelar sig i New York. Välskriven, spännande under läsningen, men lämnade ingenting efter sig utan jag har hunnit glömma den. En plats i solen har jag dröjt med att läsa eftersom jag hade tröttnat på Liza Marklunds deckarserie om journalisten Annika Bengtsson. Men eftersom den redan fanns nedladdad i mp3-spelaren så började jag lyssna. Och faktiskt, riktigt spännande om än lite väl många transportsträckor emellanåt, som jag i bokform skulle ha glidit förbi. Men ändå en av hennes bättre. Den utspelar sig på spanska solkusten.

Ytterligare en ljudbok som slukade mig helt; Just kids av Patti Smith med Marika Lagercrantz som uppläsare (alltså på svenska trots titeln). Patti Smith berättar om sin uppväxt i New Jersey i en arbetarklassfamilj, hur hon utan pengar tar bussen till New York och hankar sig fram först ensam och sedan tillsammans med Robert Mapelhearste. Hur de lever som fattiga konstnärer med tillfälliga jobb och uselt boende i slutet av 60- och början av 1970-talet bland tidens konstnärer och musiker. En underbar bok!

Åsa Nilsonne är psykiatriker och även deckarförfattare. I Zelda och meningen med att ha hund beskriver hon sin och den kinesiska nakenhunden (som inte alls är naken) Zeldas gemensamma vardagsliv. Hur de lär känna varandra och hittar ett fungerande samspel. Ingen vanlig hundintruktionsbok särskilt skriven för hundägare utan en intressant givande läsning alldeles oavsett hur ens hundintresse är. Fast lite hundintresserad har jag faktiskt kommit att bli efter att ha läst om Zelda och om Yrsa Stenius taxar tidigare i år. Boken om Zelda har också helt underbara foton tagna av fotografen Ulla Montan.

Sommaren har svängt sig kring sin axel

2010-07-30T21:40:00.000+02:00

Förra veckan hände det, sommaren svängde sig kring sin axel. Högsommarvärmen ersattes av plötslig kyla. Jag vaknade och frös och gick upp för att dra igen balkongdörren. Sommaren är alls inte slut, men plötsligt känns den ändlig. Det första stråket av höst drog genom luften.

Sommaren svänger sig kring sin axel är också en boktitel på en av Merete Mazarellas tidigare böcker som att handla om att bli äldre, som jag läste för några år sen och fann sympatisk. Merete Mazarella är en finlandssvensk professor i nordiska språk, som skriver tänkvärda intellektuella böcker utifrån egna upplevelser, tankar och erfarenheter. Förra veckan läste jag hennes senaste, Resa med rabatt. Om konsten att vara pensionär. Hon beskriver tiden kring sin pensionering som sker när hon är drygt 63 år. Denna nya fas i livet som ju också är den sista. Delvis skrämmande men också spännande. Väl medveten är jag om min egen pågående rörelse in i pensionärernas skara. En plats som jag inte egentligen än borde vara i utan mer har hamnat i utan att lyckats förhindra det. För egentligen borde det vara sex år kvar för min del. Merete Mazarellas bok är läsvärd för alla er som är i närheten av er sista livsfas eller redan är där. Hennes motto: "Var inte kränkt, var glad!" skall jag försöka ta till mig.
Hennes förra bok När vi spelade Afrikas stjärna som handlar om att ha barnbarn, är också en läsvärd bok.

Nästan två månader har passerat sen jag skrev i bloggen senast. Inte heller har jag hållt mig a jour i alla er andras bloggar. Knappt ens öppnat facebook. Kanske ett behov av att göra en markering för sommarledighet. Läsandet och stickandet har inte legat i träda, utan fått följa med både på resor och småutflykter till bad och skogsvandringar.

Min återkommande rundresa på västkusten skedde som vanligt under de första veckorna i juli. Annorlunda för iår var att det inte blev något besök i Bohuslän. Istället tillbringade jag mest tid i Halland och avslutade med några dagar i Trollhättan och en dagstur till Dalsland tillsammans med min syster för att besöka en gammal moster. Många bad blev det i Kattegatt. Att simma i saltvatten, känna lukten av tång och se solen gå ner i havet, det saknar jag här på ostkusten även om det är mycket som är njutbart här också inte minst de ljusa sommarnätterna.

Nu närmast ser jag fram emot sticklägret i skogen någonstans utanför Malung, som jag skall delta i nästa vecka. Att hallon och blåbär håller på att mogna är också trevligt. Plockade den första muggen på en skogspromenad mellan skurarna igår.

På stickorna

2010-06-08T21:41:00.000+02:00

Koftan i tunt lingarn från Yll&Tyll. Den är nästan klar.

Den långsmala sjalen Saroyan, som stickas från sida till sida i mullbärssilke (BC-garn också från Yll&Tyll). Hälften kvar på den.

Sen ligger det ett antal ufo:n i stickkorgen som jag inte låtsas om att de finns just nu. Funderar istället på kommande nya projekt.

I övrigt har det varit lite grått och trist. Ljust och vacker skir grönska ute. Äntligen har syrénerna slagit ut och liljekonvaljerna, men det är ännu ingen sommarvärme att tala om. Jag har varit lite loj efter gallblåseoperationen för drygt en vecka sen. Allt gick precis som det skulle, som minne finns nu fyra märken på magen.

Mer majläsning

2010-05-31T18:45:00.000+02:00

Hur jag lärde mig älska mina värsta känslor av Inger Edelfeldt är en annorlunda mer personlig och utlämnande livsberättelse. Inger Edelfeldt som både skrivit och illustrerat barnböcker, ungdomsböcker, gjort serier och även skrivit vuxenromaner berättar här om sitt liv och sin kamp för att må bra. Hon beskriver en ensam och kärlekslös uppväxt och hur hon sökt sig fram för att hitta vidare. Genom Zen Coaching, en mindfulnes-metod byggd på samtal kring acceptans, medveten närvaro och icke våldskommunikation når hon det hon beskriver som sina djupa autentiska behov. Det är inte helt lätt att beskriva boken utan att det låter flummigt. Jag upplevde den som både intressant och modig.

Alan Bennetts Hur drottningen vänder blad har jag lyssnat på som ljudbok och smålett under tiden. Det är en lättsam rolig berättelse om hur den engelska drottning plötsligt blir en bokslukare på äldre dagar. Något som många i hennes närhet inte alls uppskattar. :)

Även Jon Kalman Stefanssons Sommarljus och sen kommer natten är en rolig bok, närmast burlesk. Den utspelar sig i en liten avkrok på Islands västkust fylld av dramatik och dråpligheter av oväntat slag. Hans sätt att berättar påminner än om Mikael Niemis, än om Göran Tunströms, än om Pasolinnas.

I en familj finns inga fiender av Viktoria Myrén är en nutida berättelse om Marie som känner sig misslyckad som mamma och flyr till landet till stugan som hon ärvt efter mormor, från man och två små barn. Hennes egen mamma kommer oanmäld på besök och Marie känner sig än mer klämd mellan krav och behov. Lite påminner den om Bitterfittan men är mer sorglig.

Ingela Linds Leka med modernismen hittade jag på biblioteket i Halmstad och snabbläste under dagarna där. Det är en personlig bok om den engelska Bloomsbury-gruppen, en löst sammansatt intellektuell gruppering av människor under 1900-talets första sekler. Mest kända är Virginia Woolf och hennes syster Vanessa Bell. I gruppen fanns konstnärer, författare, men även filosofer, journalister och ekonomen Keynes. Gruppen stod för den framväxande modernismen, krigsmotstånd och öppna samtal och levnadsformer. Ingela Lind skriver om gruppen, om dess medlemmar, vad de skapade och om tidsandan på ett enkelt språk fritt från teoretisk fackjargong. Lättläst men ibland nästan som att läsa ett veckotidningsreportage.

Så till slut ännu en i min smak medioker svensk deckare; Svärmaren av Anna Bovaller. Denna med en kvinnlig jurist i huvudrollen.

Å alla kära systrar!

2010-05-31T17:48:00.000+02:00

De senaste dagarna har jag tillbringat på 70-talet tillsammans med Ebba Witt-Brattström. Hon har skrivit en personlig berättelse om Grupp 8 och kvinnokampen. En helt underbar bok som väcker massor av minnen från en både aktiv och hoppfull tid när allt var möjligt genom solidaritet, gemenskap och egna aktioner. Ebba skriver om sina ungdomsår fyllda av möten, diskussioner, demonstrationer, stencilapparater, flygblad, utställningar och mycket kvinnogemenskap. Jag har läst, blivit berörd och smålett och minnena dyker upp. Hela boken är fantastisk, inte bara texten, utan också bilderna och hela layouten är på prick. Som det runda typsnittet ovan på framsidan och i kapitelrubrikerna.
Jag blev också kvinnoaktivist i början av 70-talet, var med i Kvinnogemenskap, en förening i Uppsala några år, läste Kvinnobulletinen och ingick senare i en kvinnogrupp i Göteborg, inom dåvarande vpk. Den mesta tiden vid sidan av studier och senare arbete upptogs av politiskt arbete i alla de former som Ebba skriver om. Fast inte lika enkönat som det hon beskriver. För mig gällde både kvinnokampen och klasskampen....
Hon beskriver hur märkligt plötsligt hela det upphettade 70-talet sedan tog slut och övergick i 80-tal och hela den politiska stämningen sakta blev en annan för många av oss som var aktiva.
Liksom Ebba är jag stolt över mitt 70-tal, över att ha varit med och kämpat för kvinnors och mäns lika rättigheter, för daghemsutbyggnaden, fri abort, mot våld och sexuell förnedring osv. Och mycket finns fortfarande kvar att göra när det gäller kvinnors rättigheter och jämställdhet med män.

Kan inte låta bli att lägga in denna sida från boken:

Just det, stickmönster för en väst stickat i Hönsestrikk. (Dansk stickbok med enkel mönsterstickning) Usel bild blev det av scanningen. Vi stickade mycket på 70-talet.

I hänryckningens tid

2010-05-22T21:30:00.000+02:00

Vad passar bättre än att hänryckas av tårta på pingstafton. Inte en, utan två eftersom det också råkar vara min födelsedag just i år. Visserligen en helt ojämn årsdag, men ett litet kalas blev det. Vår minsting gillade den andra tårtan bäst.

Ikväll efter tårtätandet har äntligen Falling Tears, mina senaste sockar blivit klara.

Mycket nöjd är jag. Aprilmönster i Sockklubben hos Sticka mera var det, men det har tagit sin tid att bli klar med dem. Inte för att de var tråkiga eller jobbiga utan mest för att jag stickat på annat. Gillar både mönstret och det valda garnet, Regia Cotton Flowers color.

Har varit ute på en liten tur ner till västkusten under veckan som varit och hälsat på sonen i Halmstad. Väderprognosen när jag for var usel för västkusten och strålande för Norrland när jag for, det kändes lite irriterande. Nu blev det bättre än väntat, alls inget heldagsregnande eller snålblåst utan riktigt behagligt normalt vårväder. Många promenader blev det, inte längs havet utan längs Nissan.

Mycket vackert. Bokskog är exotiskt för en norrlänning. Mycket fina promenadstigar finns det längs Nissan. Konstigt nog har man på årets turistkarta för Halmstad inte markerat stigarna. Som tur var hade jag med en karta från 2005, där fanns de. Kanske tycker man att turister skall uppehålla sig vid havet i Halmstad?
Jag hann också med ett litet stickcafé tillsammans med bloggkompisen Carina. Vi träffades på Fribergs café, där Halmstads stickerskor brukar träffas. Mycket trevligt.

Har inte fattat tidigare hur nära det är till Danmark och till Louisiana från Halmstad. En timmes tågresa, 20 min båt och 10 min tåg på Själland. Alldeles lagom för en dagsutflykt. Mitt första besök på Louisiana, men säkert inte det sista.

På Loiusiana visas nu en stor samlingsutställning, Färgen i konsten. Där finns över 150 verk av 72 konstnärer från slutet av 1800-talet och framåt i tiden valda med färg som gemensamt tema . Från impressionismen till modernism och postmodernism i en mängd olika inriktningar. Åk dit och njut, ni som har möjlighet, tom 13 juni pågår utställningen.
Med hem följde utställningens stora ambitiösa katalog med bilder av många verk och en rad intresssanta artiklar om färg i konsten ur olika aspekter.

Stickat under resan har jag förstås gjort i blått lin inköpt till en kort kofta på Grötö, bakstycket blev nästan klart. Läst har jag förstås också; Haruki Murakamis Norwegian Wood. En lågmäld kärleksberättelse som utspelar sig i Tokyo i slutet av 60-talet. Den första bok jag läst av Haruki Murakami, men definitivt inte den sista. Hemma låg senaste numret av Vi läser och väntade i posthögen. Där finns ett fint reportage om just Haruki Murakami.

Kalla dagar

2010-05-12T21:47:00.000+02:00

Vitsipporna och blåsipporna blommar, björkarna knoppas men det är svinkallt ute. Idag har jag gått på långpromenad (drygt 12 000 steg) på delvis tidigare okända gator i Sundsvall. Tittat på ett hus som är ute på marknaden som Åsa med familj hoppades ha en chans på, men de blev tyvärr överbjudna.
Är påväg ner till västkusten på lördag och har hoppats på att möta våren där. Men enligt TV-vädret såg det inte så hoppfullt ut.
Ett kort stickcafé blev det ikväll, vårt kvällsöppna fik stängde tidigt eftersom det är helgdagsafton. Jag håller på med andra sockan Falling tears, riktigt trevlig att sticka, är också nöjd med resultatet. Påminner om Nidarosdomen, sa Åsa när hon tittade på den färdiga sockan tidigare idag, hon menade både färgen på fasaden och att mönstret är i gotisk form. En kul jämförelse tycker jag, som inte har någon bild att illustrera med just nu.
Jag längtar efter riktig vårvärme och njutfull utestickning i solen!

nytt stickat

2010-05-09T23:26:00.000+02:00

Sara och Andreas i Göteborg har blivit föräldrar till Villgot och Ivar som skall få dessa sockar. De är stickade i Regias Cotton flower colour, ett nytt trevligt garn i ull och bomullblandning. Sockarna är stickade från tån med magic loop. Jag utgick från den beskrivning vi som deltog i workshopen i magic loop med Sandy på Grötö.

Mer babystickning kommer här

Lilla koftan, Petra O:s fina uppifrån och ner stickade babykofta. Jag stickade i bomull från Regnbågen, alltså tunnare garn än det hon föreslog, så koftan blev liten i nallestorlek. Egentligen är den stickad till min systers första barnbarn, en liten flicka som är 12 dagar gammal. Kanske kan hon använda den ett par veckor. Idag har koftan fått knappar och skall skickas iväg imorgon. Får väl sticka en ny lite större kofta framöver. Ett trevligt lättstickat mönster var det, tack Petra! Skall framöver också sticka en kofta utifrån hennes förslag för ett lite större barn, till Einar.

I veckan som var blev även denna klar. Min February Lady sweater. Idag har också den fått knappar. Lite långtråkig stickning var det, men jag är nöjd med resultatet. Den är stickad i Drops garn Nepal.

Eftersom jag inte kunde bestämma mig för vilka av garnförrådets alla bomullsgarner som nästa babykofta skall stickas i har en ny sjal blivit uppstartad ikväll, i underbar mullbärssilke inhandlat på Grötö.

nyligen läst

2010-05-04T14:21:00.000+02:00

Oj, oj dagarna går med både daglig stickning och läsning men utan bloggrapportering. Här kommer korta läskommentarer kring en blandad aprilläsning:
De omänskliga av Torbjörn Nilsson har undertiteln Berättelser om politik. Om grupptryck och maktspel i partipolitiken. Något som förekommer och har förekommit i alla tider. Här beskrivs tre centrala dramatiska, politiska händelser i svensk politik där framför allt yngre politiker varit involverade under senare år; dataintrånget i valrörelsen 2008, spelet om FRA-lagen samt maktkampen i SSU. En mycket välskriven och intressant skildring som visar hur starka de gruppsykologiska har en tendens att bli i slutna sammanhang där enigheten utåt är av största vikt, hur detta sker inom politiska rörelser oavsett ideologier. Och inte endast där, liknande processer sker i organisationer och grupper av de mest skilda slag, det är iaf min erfarenhet.

Besläktade själar, läsupplevelser av Anne på Grönkulla är en bok skriven inför 100 års jubiléet av att Anne på Grönkulla gavs ut på svenska, endast ett år efter originalutgivningen i USA. Åsa Warnqvist som är forskare i litteraturvetenskap, har redigerat boken, hon gick ut med ett upprop och efterfrågade läsupplevelser av Anne på Grönkulla-serien och även andra verk av Lucy Maud Montgomery för ett par år sen. Detta är en sammanställning (ett urval) de svar hon fick från läsare i alla åldrar. En helt underbar läsning av läsupplevelser för alla som liksom jag var betagna av Anne på Grönkulla-böckerna under de tidiga tonåren.
Förra sommaren plockade jag fram de gamla böckerna och läste om dem. Liksom många som skriver i boken har gjort. Skildringen av den rödhåriga föräldralösa Anne uppväxt och liv som vuxen kvinna på Prince Edwards island i östra Canada sjuder av liv, av vänskap, naturromantik och inte minst många starka flickor och kvinnor. Intressant är att den rödhåriga Anne Shirley utpekas som en förebild till Astrids Pippi Långstrump. Av alla böckerna i serien tycker jag då som nu allra bäst om den första om hur Anne kommer som fosterbarn till Martin och Marilla som egentligen hade beställt en pojke och den sista, Lilla Marilla, där Annes yngsta dotters tillvaro som tonåring under första världskriget skildras.

Vänta, blinka är en fantastisk debutroman skriven av en ung norsk författare, Gunnhild Öyehaug. Här möter man unga människor (de flesta) i nära livsavgörande möten blandade med tillfälligheter, sånt som bara råkar hända. Bl a mellan litteraturstudenten Sigrid och författaren Kåre. Det handlar om kärlek, drömmar och att våga vara den man är. Allt beskrivet i ett flödande känslofullt berättande genom en short cut-form, likt filmscener. Jag blev väldigt tagen av boken både vad gäller innehåll och form.

Susanna Alakoskis Håpas du trivs bra i fengelset handlar om en syster och en bror uppvuxna med en pappa som super. Hon blir socialarbetare och kämpar med att stötta sin missbrukande bror som ända sen han var barn hamnat i utanförskap. Från obs-klassplacering i skolan vidare till ungdomsvård, missbrukarbehandlingar och fängelse. Det är en rak och direkt skildring av missbruk och socialvård fylld av förtvivlan och ilska, blandat med kärlek och hopplöshet. Mycket läsvärd.

Tre deckare har slunkit med. Av blandad kvalitet.
Karin Fossums Döden skall du tåla var den klart bästa. Ännu ett fall för den timide kommissarie Sejer. Detta är en sorglig historia om en ensam tonårskille som utsätter människor i omgivningen för obehagliga spratt vilka får mycket större verkningar än han någonsin kunnat föreställa sig. Mycket spännande och svår att släppa tankarna på även efter läsningen.
Någon sorts frid är systrarna Camilla Grebes och Åsa Träffs debutdeckare. Här möter vi en psykoterapeut som blir insnärjd i en rad obehgliga händelser som skapar oro och ökande räddsla. Någon verkar ha full insyn i hennes klientärenden. Välskriven och spännande men ingen riktig höjdare tyckte jag.
Vyssan lull av Carin Gerardsen är tredje delen i hennes Hammarbyserie, med en polisstation på Söder i centrum. Den börjar med ett brutalt mord av en ung filippinsk kvinna och hennes två små barn. Samtidigt uteblir en av poliserna från arbetet. Fram växer en osannolik historia präglad av skuld som vuxit sig ohanterlig lång tid. Visst är de flesta deckare osannolika på olika sätt, men denna gick för mig över gränsen både när det gäller händelseförloppen, sammanträffanden mellan personer och inte minst psykologiskt trovärdigt.

Yrsa Stenius Taxar, kärlek och sorg följde med hem på bokreans sista dag. (50% av reapriset). Det visade sig vara en mycket fin skildring av författarens liv med hundar, nästan enbart taxar. Fascinerande att läsa om en tillvaro där hundar alltid funnits med och framför allt om alla de olika hundarnas personlighet. Den fick mig att för första gången börja fundera på hur det skulle vara för egen del att leva med en hund.
Har läst lite av Yrsa Stenius tidigare och skall absolut läsa mer framöver. Hon framstår som en klok kvinna.

Till sist Den nakna skammen av Johan Beck-Friis, psykiatriker och psykoanalytiker. Han beskriver skam, som oftast uppkommit tidigt i livet som en trolig grund för senare depressioner. Mycket tänkvärd och intressant med en förklaringsmodell som ser djupare än den behaviouristiska-kognitiva (utan att motsättning finns).

Senast stickat

2010-04-19T13:59:00.000+02:00

Det har blivit en hel del färdigstickat sen alla vantar under OS. Det är bara jag som glömt att redovisa i bloggen liksom i Ravelry.

Tre schalar har jag stickat:

Citron i Malabrigo Lace skogsgrön med en avmaskningskant i grön Drops Delight. Den var tänkt till 60 års present till vännen Kristina men jag blev inte helt nöjd. Tyckte den blev för liten att jag gjorde den större. Försökte blocka ut den, men då försvann bubbelvarven.
Kristina fick istället Ishbel som jag stickade samtidigt i nämna Drops Delight.

Mycket trevlig schal-stickning! Jag satte genast igång med ytterligare en likadan till nästkommande 60-åring i bekantskapskretsen.

Även denna är stickad i Drops Delight.
Appropå schalar, på hemvägen från Grötö, övernattade jag hos en vän i Göteborg. Där i hennes hall låg min Zetor som jag saknat sen i höstas och väntade. =)

Även den är stickad i Malabrigo och är mjuk och go. Tyvärr filtar den ihop sig lite väl mycket. Har prövat med omblockning här också men den drar snabbt ihop sig igen. Nåväl, skön är den ändå.

En underbar härva Jitterburg i en blågrön nyans som får mig knäsvag har fått ligga till sig i skåpet sen i fjol tillsammans med ett mössmönster beställt på nätet.
Nu har de tillsammans blivit en vårbasker:

Porom heter den. Trevligt lättstickad passande blåsiga höst och vårdagar. Irl är det gröna inslaget i garnet mer framträdande.

I stickkorgen har det länge legat en färdigstickad halvvante från Stickameras pulsklubb, Susies Reading Mitts. Mycket snabbstickad och helt i min smak. Det var bara det att garnet definitivt inte skulle räcka till vante nr 2. Dålig beräkning mao. Eftersom halvvantar är perfekta i april funderade jag lite djupare i vad garnet ursprungligen kunnat använts till. Helt säkert sockar eftersom det var sockgarn. En idé dök upp och jag tog med vante och resterande garn till Cinas garn för en sökning. Idén stämde, Regia Silk var det!

Hos Cina passade jag på att köpa ytterligare ett nystan i ett nytt Regiasockgarn, Cotton Flower Color som har 34% bomull (tills med ull och polyamid). Det finns i pastellfärger. Tidigare har jag köpt blått och turkost, nu blev det beige. Startade igår årets första sockstickning (bortsett från ett babysocks-ufo) i det nya beige garnet;

Falling Tears heter detta mönster, det finns att hämta i Sockklubben hos Sticka Mera, det är det senaste mönstret där. Jag stickar med magic loop för första gången.

Pågående stickning och senast läst

2010-04-13T23:45:00.000+02:00

Min February Lace Sweater växer så sakteliga fram. Lite för långsamt går det, delvis beroende på att jag inte stickar lika ofta som jag brukar. Delvis för att inspirationen inte är på topp. Tycker att det borde gå snabbare än vad det gör med stickor nr 5..

Jag läser desto mer. Har slukat Den röda grevinnan av Yvonne Hirdman de senaste dagarna. Den har undertiteln en europeisk historia och är en biografi över Yvonne Hirdmans mamma Charlotte som levde ett mycket kringflackande liv i olika delar av Europa i skuggan av tidens politiska händelser.
På bokens baksida sammanfattar Yvonne Hirdman sin mammas liv innan hon hamnade i Sverige:
"Hon föddes i efterskalvet av den första ryska revolutionen i Estland, dåvarande Tsarryssland, hon levde sin barndom under det första världskriget i utkanten av Österrike-Ungern, med östfronten hotande nära.
Hon gifte sig med en utfattig baltisk greve och levde det vilda livet i Weimartidens Berlin, hon förälskade sig i en tysk kommunist och flydde med honom undan Hitler till Moskva, hon var en av de få som slapp ut därifrån innan den stora terrorn slog till.
Hon var flykting i Paris och kom till Sverige i elfte timmen - på nyåret 1940".

Allt detta visste Yvonne Hirdman väldigt lite om. Hennes mamma dog redan 1966, innan hon och hennes syskon hann visa intresse för familjehistorien. Som den historiker hon är har hon gått till källorna och utöver gamla dagböcker och foton sökt i arkiv och läst rättsprotokoll och annat källmaterial från Tyskland, Estland, Ryssland, Rumänien mfl länder. Hon har läst tidningar och samtida memoarer och romaner, sökt på internet. Detta är alltså ingen diktad berättelse där fakta fylls ut med fantasi till en roman med historisk bakgrund. Istället får man följa processen, vilka frågor och funderingar Yvonne Hirdman ställer sig i sina utforskningar och fram växer en helt fantastisk biografi över hennes mamma och även hennes syskon och föräldrars liv.

Mycket, mycket intressant och spännande läsning. Hade lånat boken på bibblan på kort lånetid pga kö. Men har redan skickat efter den på Adlibris, det är en bok för omläsning som måste finnas i min bokhylla.

Yvonne Hirdman är historiker och har bla varit professor i kvinnohistoria i Göteborg och i genushistoria i Stockholm. Hon har gett ut en rad mycket läsvärda böcker om kvinnohistoria under 1900-talet. Utöver Den röda grevinnan vill jag rekommendera Det tänkande hjärtat, som handlar om Alva Myrdal.

En portugisisk award

2010-04-11T21:20:00.000+02:00

har jag fått av Carina. Jättemycket tack! Blir glad varje gång jag får en award men min vana trogen låter jag den stanna. Det verkar som att de allra flesta av de bloggar jag följer redan har fått den.

Härligt vårväder har det varit idag. Det droppar från taken och snön krymper ihop alltmer. Fast det är fortfarande ett sammanhängande vitt täcke så snart man kommer ut i naturen. Men eftersom det inte är blött och sörjigt på gator och gångvägar gör det inte så mycket. Inte så länge det kommer mer.

Årets första tussilagon plockade jag idag! :)

Läst i mars

2010-04-06T22:17:00.000+02:00

Dekadensens kön av Ebba Witt-Brattström har varit under läsning länge, skulle tro uppåt ett år. Den handlar om den skånske poeten Ola Hansson och den balttyska skribenten Laura Marholm som stod i centrum i det europeiska kulturlivet kring förra sekelskiftet. Ebba gör en skarp feministisk analys av deras författarskap och sätter in dem i sitt sammanhang. Mycket välskrivet och intressant men rätt krävande läsning. Att det tog så lång tid att komma igenom boken beror ändå mest på att första delen fokuserade på Ola Hansson, som jag upplever som en uppblåst och tämligen ointressant författare. När sen Laura Marholm stod i centrum och med henne samtida kvinnoförfattare blev läsningen mycket givande. Laura Marholm var en ny bekantskap. Upptäckte hur grunda mina kunskaper om kvinnliga författare under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet är. "Nya kvinnan genren" som hon presenterar i boken fanns överhuvudtaget inte under mina litt vet-studier.
Skall vad det lider fortsätta med att Victoria Benediktsson. Har skaffat Ord på liv och död med diverse texter av henne samlade i en tjock pocket utgiven av Svenska akademin och Lisbeth Larssons Hennes döda kropp om hennes författarskap på rean.

Anna Jörgensdotters bok Bergets döttrar är en berättelse som utspelar sig i Sandviken med omnejd. En syskonskara växer upp och är unga under fyrtiotalet för att bilda egna hem under femtiotalet. Ungefär jämnåriga med mina föräldrar. Det är en sprakande och känslosam skildring som för mig doftar sin tid. Den gräver sig ner under ytan och berör verkligen. Samtidigt beskriver den Sandvikens utveckling till stad. Jag är full av beundran för Anna Jörgensdotters skapelse.

Från Sandviken till Karlstad. Hanna Hellqvist skriver i Karlstad Zoologiska om sin uppväxt med en pappa som älskar djur. Hanna bor växelvis hos sin mamma och pappa och hos pappa finns alla sorters djur. Från ormar, fåglar, ödlor, hundar osv. Boken är skriven i korta episoder i liknande form som hennes krönikor i DN. Mycket direkta och utelämnande, men samtidigt kärleksfulla. Även detta en positiv bekantskap.

I min bokcirkel har vi senast läst Hjärtdjur av Herta Müller. Att det blev just den av Herta M beror på att det är den enda av hennes romaner som finns i pocket. För mig är det första bekantskapen med Herta Müller. En mycket speciell läsning. Boken beskriver fyra vänner med tyskt ursprung boende i Rumänien under studietiden
och några år efter när de börjar arbeta. Under Ceaushescutiden. Den handlar om att leva i ett samhälle där förtryck och angiveri råder, där man inte kan lita på människor i sin omgivning, inte alltid ens på sina vänner. Jag har läst en hel del om liv i diktatoriska samhällen under årens lopp men kan inte påminna mig att någon berättelse tidigare har gjort ett så starkt intryck som denna. Herta Müller beskriver upplevelser och känslor inifrån så att man blir påverkad på djupet. Ibland är hon svår att förstå i sitt bildrika symboliska språk. Vi var alla tagna i bokcirkeln, även om några bara förmått läsa en del av boken. Det var inte helt lätt att prata om boken.

Yacoubians hus av Alaa Al-aswany utspelar sig i Kairo bland människor som lever, arbetar eller har annan anknytning till ett ädre hus i europeisk stil från 30-talet med pampiga lägenheter där från början millionärer och maktpampar bodde. På taket uppfördes förråd i plåt till varje lägenheter. Under senare tider har förråden blivit bostäder för enklare människor som flyttat in till Kairo.
I boken skildras människor av mycket blandade karaktärer och i helt olika förhållanden präglade av Egyptens historia och traditioner. Gamla seder, religiös fanatism, politisk korruption, vardagligt familjeliv och stora kriser. Lite rörigt till en början eftersom berättelsen hoppar hit och dit mellan karaktärerna. Men mycket spännande och gripande.

Resan, nyligen, till Barcelona kom att bli präglad av Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafon. Vindens skugga är en bestseller som utspelar sig i Barcelona under 1920-50 talen. En mycket spännande äventyrs och kärlekshistoria uppbyggd kring en bortglömd författare som någon försöker utplåna alla minnen efter. Katarina och Ulla som var med på resan och läst boken tittade efter platser med anknytning till boken. Kristina som fyllde år under resan fick boken som ljudbok i present. Jag köpte den på Arlanda på vägen hem och läste den sen under nästa resa till Göteborg. Perfekt tågläsning! Mycket spännande , den passade utmärkt att läsa efter ett besök i Barcelona med miljöerna färska i minnet.

Mer SiV

2010-04-04T16:59:00.000+02:00

Två workshops hann jag med på Grötö:
Entrelac med Karin från Karma. På svenska näverstickning. En schal i mina favoritfärger blev påbörjad. Lite knepigt var det till en början att hitta vidare från ruta till ruta.

Med Sandy fick vi lära oss magic loop genom att sticka en minisocka från tån. Jag hade en hel del problem med att få till uppläggningen, lite konstigt eftersom jag gjort den förut. Sen gick det bra. En dålig bild på resultatet kommer här

Sen blev det en hel del garn inhandlat; lin och mullbärssilke från Yll och Tyll, sytrådstunn silke som Ingrid sålde, en påse tyger design Kaffe Fassett till min dotter och lite annat smått och gott.

Dessutom vann jag en hel kasse svart garn på fredagskvällens garnlotteri genom Evas förtjänst! Stort tack!

Stickfest i Väst

2010-04-04T16:35:00.000+02:00

En hel vecka har hunnit passera sen stickfesten. Jättetrevligt var det på alla sätt och vis. (utom vad gäller vädret, som syns på bilden). Lite märkligt och mycket trevligt är det att ingå i ett sammanhang där alla stickar hela tiden. Liksom att möta bloggare som man upplever som bekanta irl, som Signe, Eva, Lisa, Marianne mfl. Upptäckte att jag blev blyg och egentligen skulle velat pratat mer med fler än jag gjorde. Men förhoppningsvis kommer det fler tillfällen. Delade rum och hade det trivsamt på alla sätt och vis med Carina.
Till Grötö återvänder jag gärna.
Knappt några bilder blev det. Kameran råkade befinna sig på fel ställe mestadels. Tog ett par bilder med telefonen men upptäckte just att jag saknar sladd för att föra över bilderna till datorn.
På Sticka Mera har Ulrika lagt ut länkar till alla bloggare som skrivit och fotat från SiV.

Jättetack till Linda, Marie och Ingrid som organiserade denna fantastiska helg!

Hemma för mellanlandning

2010-03-24T22:07:00.000+01:00

Hemma ikväll och har just packat upp efter en underbar liten tur till Barcelona med tre vänner för att fira en 60-åring. Första besöket i Barcelona, men absolut inte det sista. Väskan ligger kvar på sängen och skall nu fyllas igen för morgondagens resa till Göteborg och vidare till SiV, stickfest i väst på fredag. Full av förväntning är jag även inför denna resa.
En hel del stickande och läsande har det blivit under mars, glest på bloggfronten. Har tänkt komma ikapp i påsk.

Takdropp

2010-03-10T18:39:00.000+01:00

Ingen fjällresa som planerats tillsammans med Åsas familj och svärföräldrar blev det. Hos Åsa har alla en efter en däckats av vinterkräksjuka. Jag har åkt på ännu en luftvägsinfektion eller om det nu är samma som går i repris?
Tålamodsprövande är vad det är! Har mest legat de senaste dagarna och lyssnat på takdroppet. Knappt orkat varken sticka eller läsa.
Snömassorna krymper i snabb takt. Synd att snön blir så smutsigt i töväder.

Denna award har jag fått av Carina. Tack, den kom lägligt som en uppmuntran och hopp om ljusare tider. Eftersom det verkar som om många bloggar redan fått den så låter jag bli att skicka vidare utan lämnar åt den som vill att kopiera.

Så här trevligt var det i måndags när Gun-Britt å dom spelade och Mia ledde långdans på firandet av 8 mars på Sambiblioteket i Härnösand.

Helgen

2010-03-07T19:33:00.000+01:00

Äntligen har jag stått på skidorna igen. En tur igår och en idag. Jättehärligt. Sundsvall är en underbar skidstad. Det finns massor av fina uppkörda skidspår och flera slalombackar. Jag njuter verkligen av skidåkning. Det har varit mycket irriterande att ha blivit hindrad i flera år av skador. Är inte riktigt i toppform nu heller, fortfarande hostig och trött, men man måste ju inte åka snabbt och långt. Det går bra med kortare turer i mer makligt tempo också. Än är inte vintern slut!
Tillbringade morgonen idag framför TV:n och såg Vasaloppet. Förstår inte riktigt grejen med att åka så långt och trängas med så mycket folk i spåret. Drygt 15 000 startande, en del hann inte fram till starten pga trafikkaos. Jag gillar att vara ensam ute i spåret. Men det måste ju vara en utmaning att klara Vasaloppet och efter ett lopp verkar många bli fast och fortsätter. Så gjorde också min far på äldre dagar. Han åkte minst 10 Vasalopp...

Lördagen innehöll utöver skidåkning också en teaterpremiär med dotter och barnbarn. Momo och kampen om tiden har satts upp av teater Västernorrland. En helt fantastisk föreställning för både barn fr 7 år och vuxna. Missa inte den om du bor i Sundsvall med omnejd. Tror att den skall ut på turné också. Läs boken förresten en mycket bra högläsningsbok för lite äldre barn och för oss vuxna.

Under helgen har en av mina Ufo-schalar blivit ett Fo, Ishbel. Bild kommer efter blockning. Under Vasaloppsåkningen startade jag nästa projekt, en February Lace kofta i Nepal.

Lägesrapport 1 mars

2010-03-01T17:10:00.000+01:00

Det snöar. Så här ser det ut från mitt vardagsrumsfönster:

Så är OS slut, just nu pågår avslutningsceremonin i repris i TV. Jag har fäst de sista trådarna på mina OS-vantar. Många vantar blev det. Och två OS-mössor.

Först färdiga, som uppvärmning inför oss blev dessa samiska vantar från Kautokeino.

De var ett UFO, två år gammalt. Då stickade jag en annan variant i samma typ av mönster och gav min dotter. Hon berättade att hon nyligen tappat bort dem. Så nu ligger dessa och väntar på henne, om hon nu inte vill ha något av de övriga paren istället.

Fair Isle vantarna, det sista paret, blev klara igår kväll under hockeyfinalen.

Mönstret kommer från Alice Starmore's Book of Fair Isle Knitting och heter Tammy Mittens. Helt nöjd är jag inte med dem. Varken med passformen vid tumkilen och inte med färgsättningen. Har använt restgarner i egen ordning. Riktigt bra blev det inte. Åtta färger totalt, men bara två i taget, så direkt svårt var det inte.

Så här ser de ut i handflatan

Aldrig förr har jag sett så många utsändningar från OS som denna gång. Och det tack vare Ravelympics. Riktigt roligt har det varit och spännande. Tack Mia och Knit a little för att ni tagit hand om oss alla 146 deltagare i Team Sweden!
Nu är det dags att ta itu med schalstickning igen, har både en Ishbel och en Citron på stickorna. Roligt det också.

Guldteam

2010-02-27T20:30:00.000+01:00

En fantastisk curlingmatch i natt. Guld till Anette & co! Fantastiskt roligt att se dem på prispallen. Jag grät till Du gamla du fria och gladdes med dem. Fem vanliga kvinnor, som faktiskt lever ett vardagligt liv med jobb och familjer och sen presterar detta!
Utöver deras prestation, var det en njutning att lyssna till kommentatorerna under curlingmatcherna. Katarina Hultling med bisittare som varken svamlade eller orerade eller tuggade som så många av deras manliga kollegor gjort under skidåkningen och hockeyn. "Jag smäller av" är nr 1 av alla kommentarer!

Sov länge gjorde jag förstås idag efter nattittandet. Men dagen inrymde också årets första stickcafé hos Cinas garn. En bonus som tillkom istället för den missade Umeåresan.
Eftersom OS-stickningen ligger väl i fas ägnade jag stickcaféet till att starta en Citronschal. Köpte två härvor Malabrigo Lace av Maria för ett par veckor sen. Påbörjade nu en i skogsgrönt. Trevlig stickning på stickcafé, kanske lite tråkig om man sitter ensam hemma alltför länge. Cina hade bakat en jättegod kaka till fikat. Vi surrade och trivdes och naturligtvis gick det inte att undgå att handla lite. För mig blev det ett nystan av Regias nya bomullsblandade sockgarn och två nystan Felted tweed på rea. Det är alltid lika roligt att se och inspireras av vad andra håller på med när man stickar tillsammans.
Hemma igen har jag återgått till OS-vantarna. Längtar efter att få dem färdiga och sätta igång nya stickprojekt vid sidan av Citronschalen.

Fortsatt sjukstuga

2010-02-25T22:44:00.000+01:00

Jätteless är jag på detta att vara krasslig. Fortsatt snuva, hosta och astmabesvär. Ingen ork alls. Som om inte det vore nog, i tisdagskväll när det var som mest spännande i Anna Holmlunds skicrossåk, högg det till i bröstet. Efter en dryg timmes värk, vilket ju uteslöt en ångestattack tog jag kontakt med sjukvården och hamnade efterhand på akuten igen. Frampå natten konstaterades det att det nog handlade om gallstensanfall. Det blev bekräftat dagen efter. Tur att det inte var hjärtat tänkte jag hemma igen efter ett sjukhusdygn.
Har sen idag bestämt mig för att inte åka med spelkompisarna till Umefolk, festivalen i Umeå i helgen där vi skall spela. Har på känn att finns det minsta lilla virus i luften där så kommer det att kasta sig över mig. Tråkigt. Men eftersom ytterligare tre trevliga resor finns att se fram emot i mars, så gäller det att ta det varligt nu.

Lite efter ligger jag på mitt tredje OS-vantpar, motsvarar ett långlopp femmilen eller tremilen. Helt säker på att gå i mål i tid är jag inte. Börjar faktiskt känna mig lite mätt på vantstickning. Längtar efter schalar, citron och Ishbel, och en ny koftstickning.

Senast läst är Sara Kadefors Borta bäst. Den handlar om Sylvia, en mogen kvinna som efter att ha länsat sin dotters sparkonto lämnar man och barn och bor i berättelsens början i sin bil i en dunge nära ett IKEA-varuhus. Sylvia lever mao som uteliggare och möter alla de olika kategorier av människor som finns vid sidan av oss som lever ett mer ordinärt liv. Det finns en stor värme i Sara Kadefors berättelse och naturligtvis mycket utsatthet. Det är obehagligt att inse hur nära den välordnade vardagen sammanbrottet kan finnas. Samtidigt har jag lite svårt att förstå huvudpersonen Sylvia. För mig stämmer hon inte som person. Men man ser ju det olika.

Ryska vantar

2010-02-23T17:02:00.000+01:00

Mina första ryska vantar, Mitten 18 ur boken Mostly Mittens! Igår kväll under Charlottes och Annas silverlopp blev de klara. Därmed är mitt andra lopp i Ravelympics avklarat. Det var en rolig stickning, men vantarna blev lite väl breda över handryggen. Vilket förståss berör på att de har tumkil. Nästa par vantar ur boken kommer jag att sticka utan kil. Men det blir nog inte förrän nästa vinter. Nu väntar tredje loppet, Fair Isle-vantar. Har lagt upp garnerna på bordet för färganpassning, totalt 8 färger. Start ikväll efter kören.

Har virkat på OS-mössa nr 2 som mellanspel. Mössa nr 1 skall Nisse, mitt mellanbarnbarn få. Mina Eskimogarner är på upphällning. Men eftersom Erik, min son, facebookat att han också vill ha en mössa, blir det en med tredubbelt blått ur förrådet och lite färre gula varv.

Nisses mössa i Eskimo (utom det svarta som är i Alpaca)

Inte bara OS

2010-02-20T22:13:00.000+01:00

Jag har aldrig tidigare tittat på så många OS-sändningar som nu. En hel del av tävlingarna är spännande, nästan för spännande man måste nästan gå ut eller åtminstone titta stint ner på stickningen, som när Anja Pärsson åker. Men allt pladder av kommentatorer och repriskörningar blir jag less av. Hade absolut inte suttit framför TV:en varje dag (obs inte nätter) om det inte vore för Ravelympics stickutmaning och det trista faktum att jag fortfarande är sjuk.
Nåja, ska inte klaga, det är trevligt att sticka. Igår blev första vanten av par nr 2 färdig. Väldigt kul stickning, snygg tumkil, men jag blev inte helt nöjd med passformen. Eftersom det är halvtid i mitt deltagande har jag haft lite vantpaus under dagen och istället virkat svenska lagets OS-mössa. Snabbt gick det med Eskimå och virknål nr 9. Har aldrig virkat så grovt tidigare. Får se om någon av barnbarnen vill ha mössan.
Har just satt igång med den andra ryska vanten och skall fortsätta till herrarnas längdåkning om en stund.

Men bara OS blir det inte, det blir en del läst också och en del Sudokon och korsord lösta.
Och ljudboksstickande. Denna vecka till Kerstin Ekmans Mordets praktik. Kerstin Ekman knyter an till Hjalmar Söderbergs Doktor Glas. Huvudpersonen i boken är läkare verksam i början av det förra seklet i Stockholm liksom doktor Glas. I berättelsens början låter hon sin huvudperson stöta ihop med Hjalmar Söderberg. Utifrån detta möte tror sig den unge läkaren att han blivit förebild för skapandet av doktor Glas och det får ödesdigra konsekvenser för hela hans liv. Liksom denne utför Kerstin Ekmans läkare mord i skydd av sin läkarroll. Det är en mycket spännande och skickligt skriven berättelse som levandegör sin tid.

Senast läst deckare är Mörkrets alla färger av Peter Robinson. Ännu en berättelse om kommissarierna Banks och Cabbot som verkar i Yorkshire. Denna gång blir de genom två dödsfall inblandade i ett fall med anknytning till underättelsetjänsten. Spännande och välskriven. Jag gillar särskilt de engelska miljöskildringarna i Robinsons böcker, även hans huvudpersoner.

Första OS-vantarna klara!

2010-02-18T18:12:00.000+01:00

Etapp 1 i Ravelympics-stickningen blev klar igår kväll under sprintloppen på skidor. Tyvärr inga svenska medaljer men väl en norsk. White Witch Mitts heter vantarna som är stickade i Peer Gynt, tretrådigt norskt ullgarn från Sandnes som jag har massor av i lagret. Det var mitt favoritgarn på 60- och 70-talen. En trevlig stickning. Enda nackdelen att det blev många trådar att fästa. Lite ovanligt med den avskurna toppen. Ofta slutar ju vantar i trekantsform.
Idag har jag satt igång etapp 2, ryska vantar från boken Mostly Mittens. Samma typ av mudd är det här, i två färger två räta, två aviga. Muddarna blir inte lika elastiska som vanliga enfärgade men väldigt snygga. Helt absorberad har jag varit av den nya vanten under eftermiddagen. Ett geometriskt mönster som ser mycket krångligare ut än vad det visat sig vara. Nu stickar jag bara i två färger, rött och grått, tvåtrådig ull.

Annars har det varit en backlach-start på veckan. Efter en sagolik helg med såväl OS-invigning på TV tillsammans med barn och barnbarn, som skidåkning med de två äldsta barnbarnen blev jag sjuk igen. Ny (gammal?) luftvägsinfektion med astmaproblem trots medicineringen. Det blev ännu ett vårdcentralbesök och högre doser. Helt utpumpad är jag. Orkar bara gå långsamt, längtar efter mer skidåkning och annan träning. Skidspåren är perfekta... Det är så underbart vackert ute med de rena vita snömassorna och blekblå himmel. Vita vintervägar, varken salt, grus eller is! Eftersom det snöar regelbundet förblir det gnistrande vitt. Förstår förstås andras suckar över allt skottande och problem med bilar. Men det slipper jag som bor i lägenhet och inte har någon bil att krångla med.

Till sist några bilder från helgen:

Ellen Key

2010-02-11T16:51:00.000+01:00

Annelie Jordahls Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) handlar om Ellen Key och Urban von Feilitzen som hon var olyckligt förälskad i under många år. Den bygger bl a på brev som finns bevarade, men är ingen biografi utan skriven i romanform. Lite trögt tyckte jag först det var att komma in i den men efterhand växte personerna fram. Urban von Z klarade inte att lämna sin familj och börja om på nytt med Ellen som sörjer sin kärlek djupt. Hon därefter skrev sitt mest kända verk Barnets århundrade och fick ett internationellt genombrott, hon blev bl a Sveriges mest kända pedagog. Då var hon drygt 50 år.
Utöver kärleksåren med Urban von Z, får man i Annelie Jordahls berättelse möta henne när hon efter kringflackande år i Europa efter 60 har flyttat in på Strand vid Vättern. En mycket viktig person blir hushållerskan, väninnan och "extradottern" Malin som hon lever tillsammans med på Strand fram till sin död.
Vilken fantastisk kvinna Ellen Key verkar ha var, driftig, modern, stark och envis. Radikal och skönhetsälskande, ett centrum i tidens kulturliv i ständig kontakt både genom besök och brevledes med såväl kulturelit som vanliga arbetarkvinnor. Hon brann för att sprida bildning och skönhet särskilt för unga kvinnor och för barn. Än mer imponerad blir jag efter att ha varit på biblioteket och lånat Ingela Bendts Ett hem för själen. En reportage och fotobok om Ellen Key och hennes Strand som Annelie Jordahl hänvisar till som en av sina källor.
Hit måste jag åka! Har inte varit i de trakterna i Östergötland. Plockar fram kartboken och fantiserar. Kanske skulle man kunna åka dit och bo några nätter på vandrarhem tillsammans med några andra intresserade kvinnor... Är någon intresserad?? Jag rekommenderar både Annelie Jordahls och Ingela Bendts böcker. Nästa steg för mig är att läsa några av Ellen Keys egna verk.

Inför OS och Ravelympics

2010-02-09T23:23:00.000+01:00

Tre vantprojekt har jag anmält till Ravelympics och Team Sweden, till eventen Mitten moguls och Nordic Colorwork Combined. Utöver White Witch Mittens skall det bli Mitten 18 ur den nyinförskaffade boken Mostly Mittens och Tammy mittens ur Alice Starmore's Book of Fair Isle Knitting. På bordet i vardagsrummet ligger restgarnsnystan. Behöver (tror jag) bara skaffa en garnhärva, ljusgrått garn för Tammy.
Har sent omsider i och med detta också börjat använda Ravelrys möjligheter för dokumentation av egna stickprojekt. Har tidigare bara använt Ravelry som idébank. Inte så dumt.

Alla deckare är inte bra

2010-02-08T23:43:00.000+01:00

På framsidan av Fyrvaktaren finns följande citat: "Läckbergs bästa hittills" enligt Lotta Olsson i DN. Det tycker inte jag, snarare tvärtom. Ännu en rörig historia tämligen lik hennes tidigare. Denna gång skall ett storslaget SPA invigas i Fjällbacka. Det finns ett mystiskt syskonpar i ledningen. Kvinnomisshandel och narkotikahandel. Mord (naturligtvis) en parallell dåtidsskildring från 1800-talet och privata kriser blandat med babylycka i huvudpersonernas familjliv. Antingen goda eller klumpiga poliser... Jag har fått nog av Camilla Läckbergs Fjällbaka nu!