Bokcirkelläsning

Bokcirkeln Lästanterna som jag ingår i har hittills denna höst hunnit träffas två gånger. Ja egentligen var det fortfarande sommar när vi sågs i augusti, vi badade faktiskt! Då hade vi läst Cirkeln, Sara Bergmark Elfgrens och Mats Strandlunds bok om en grupp tonårsflickors relationer i Ängelsberg, en fiktiv bruksort i Bergslagen. De är sinsemellan mycket olika och umgås inte men finner snart att de ingår i ett mycket speciellt sammanhang och är beroende av varandra. När berättelsen startar har de just börjat sitt första år på gymnasiet. Samtidigt som Cirkeln  är en realistisk skildring av vardagliga skolsammanhang är den också en fantasyberättelse. Flickorna upptäcker att de är häxor med ett speciellt uppdrag att rädda världen mot ondskans krafter som hotar. Det var första gången som vi i vår cirkel läst en ungdomsbok. Intressant läsning som kändes mycket realistisk kring relationerna och samspelet mellan de sex flickorna tyckte vi alla, däremot  kändes fantasy-inslagen mer främmande. Vi konstaterade att det är en genre som vi varken kan något om eller är särskilt intresserade av.



Vår andra bok i höst blev en amerikansk bestseller, Hotellet i hörnet av bitter och ljuv av Jamie Ford som utspelar sig i Seattle omväxlande under andra världskriget och på 1980-talet. Boken skildrar Henry som växer upp i en nationalistisk kinesisk familj. Han går i en amerikansk skola som stipendiat och träffar där en japansk flicka, Keiko som han blir nära vän med trots hans föräldrars ogillande . I Seattle fanns det både en stor kinesisk och en japansk stadsdel. Efter Pearl Harbor när Japan angrep den amerikanska flottan under kriget blev situationen svår för japaner som levde i USA. Det blev extra viktigt för den kinesiska befolkningen att markera sitt avstånd till japanerna. Henry tvingas av sin pappa bära en knapp där det står att han är kinesisk. Tillsammans med sin familj blir Keiko liksom alla andra japaner förvisade från sina hem och förda till interneringsläger i andra delar av USA. Henry och Keiko försöker hålla kontakten men misslyckas och han gifter sig efterhand med en annan kvinna och får en son. Berättelsen hoppar mellan 40-talet och 80-talet. Den är verkligen både bitter och ljuv, som klippt och skuren för att bli en feel good-film. Vi hade lite blandade uppfattningar om den. Några tyckte den var jättebra och några var mer kritiska. Framför allt jag. Alldeles för smörig och melodramatisk för min smak. Inte heller gillade jag språket i den, men det handlar om författarens språk eller översättningen kan jag inte riktigt bedömma. Eniga var vi om att Hotellet i hörnet av bitter och ljuv är en intressant skildring av en för oss alla okänd del av amerikansk historia.



I min andra bokcirkel på biblioteket läser vi denna termin nobelpristagare. Vi startade med Herta Mullers Hjärtdjur, som är en hemsk och gripande skildring av förtrycket i Rumänien under Ceausescus tid baserad på Herta Mullers egna upplevelser och erfarenheter. Det är en stram berättelse som i ett finstämt poetiskt språk beskriver hur fyra ungdomar försöker överleva genom sin studietid och första tid i arbetslivet, hur de hanterar förföljelser, trakasserier och censur. Det var en skakande läsning som kryper innanför skinnet, ibland  nästan outhärdlig och svår att greppa. För mig var det en omläsning, vi läste den för några år sen i lästantcirkeln. Jag kan konstatera att det verkligen är en bok som passar att läsa om, som öppnar sig stegvis.

 

Vår andra nobelpristagare är den turkiske pristagaren Orhan Pamuk. Igår samlades vi kring Det tysta huset som utspelar sig på en badort några mil från Istanbul i slutet av 1970-talet. Det är en familjeskildring där man genom fem av familjemedlemmarnas monologer får följa dem under några turbulenta dygn. I huset bor den gamla kvinnan Fatma som en gång som ung och nygift kom till trakten med sin man läkaren som utifrån ett politiskt engagemang kände sig tvungen att lämna Istanbul för en tid. Paret blev kvar, det blir aldrig tillfälle att återvända, hennes man blir besatt av att förmedla västerländsk kunskap och upplysning till sina landsmän och går upp i att skriva en stor encyklopedi. När han dör eldar hon upp hans ofullbordade verk och lever, när också sonen och sonhustrun gått bort i tidig ålder, ensam kvar med hans utomäktenskapliga son Recep som sin betjänt och alltiallo. Varje sommar kommer de tre barnbarnen från Istanbul och man gör ett årligt besök på graven. Storebror Faruk är historiker som sörjer sin skilsmässa och liksom som far och farfar dricker alldeles för mycket, lillebror Metin går i skolan, han drömmer om att flytta till Amerika och umgås med uttråkade välbärgade jämnåriga på nattliga fester. Där finns också Receps brorson Hasan som de, och även systern Nilgun, lekt med när de var yngre, alla ovetande om att de är kusiner. Hasan ingår nu i en grupp av unga nationalister som målar slagord och pressar lokala handlare på pengar. Hasan betraktar de andra på avstånd och fantiserar förälskad om Nilgun men misslyckas totalt när han försöker närma sig henne. Det hela slutar i en katastrof.
Vi upplevde alla Det tysta huset som en mastig bok att ta sig igenom. Särskilt första halvan är långrandig medan den andra nästan har deckarkaraktär. Tyvärr är boken  pratigt skriven och innehåller emellanåt flera sidor långa stycken som det är lätt att tappa bort sig i. Vi funderade en hel del på de olika karaktärerna och tyckte också att samtidigt som boken var en intressant symbolisk skildring av det turkiska samhället i sin komplexitet mitt emellan Europa och Asien framstod den också som mycket pessimistisk och utan hopp inför framtiden.

Mera stickkontakter!

Utöver stickkontakterna irl så finns där alla nätkontakter inte att förglömma. Man behöver inte känna sig ensam trots att man sitter ensam hemma i fåtöljen med sin stickning! Efter alla bloggkontakter och Ravelry finns ju nu också stickcaféet online på facebook, Visa Lisas underbara skapelse, som träffas på nätet på tisdagar och torsdagar på eftermiddagarna. I veckan har jag upptäckt ännu en ny kontakt, stickpodden via online-caféet. Två tjejer i Kalmar har startat poddsändningar som de spelar in i den enas garderob. Hittills har två avsnitt sänds uppbyggda kring trevligt småprat kring stickrelaterade ämnen. Jag har lyssnat via bloggen som deras stickgrupp Stickklubben har. Där finns också innehållsförteckning i punkter med länkningar till det de pratar om. Man kan också prenumerera via facebook. Jättekul!  

Sen finns det ju också mängder av roliga och inspirerande stickevent och kurser att åka på. Och symässor.

Det är verkligen trevligt att träffa både gamla bekanta och nya stickare i nya sammanhang. Under de senaste åren har jag hunnit med både stickläger i skogen, stickstämma, stickfest i väst vid havet, stickresa till Danmark och skulle gärna ha deltagit i många fler event, kurser och resor. Tyvärr sätter de egna ekonomiska ramarna gränser.

höststickning

Igår föll den första snön här i trakten, idag regnar det. Sådana här dagar är det skönt att inte behöva stiga upp tidigt och hasta iväg i blötan till jobbet utan att istället sova en stund till och sen stanna kvar inne med stickning eller läsning eller något annat trevligt. Men det finns förstås andra dagar dagar också när jag saknar jobbet både innehållsmässigt och de mänskliga kontakterna. Emellanåt är det lite ensamt att tillbringa hela dagarna hemma trots att jag har en hel del sammanhang och aktiviteter som jag ingår i.
Detta att stickning numera kommit att bli en social aktivitet tycker jag är helt underbart. Istället för arbetskollegor finns nu stickkollegorna. Varje onsdagkväll är vi ett gäng stickerskor som sammanstrålar på Tant Anci och fröken Sara, ett välbesökt fik med ekologisk inriktning i centrala Sundsvall. Det är oftast mycket folk där men vi brukar alltid hitta oss ett bord. Vi fikar eller äter och stickar och surrar mest om stickning men också om en hel del annat. För det mesta är vi mellan sex och åtta stycken, de flesta av oss kommer regelbundet vilket gör att vi hunnit lära känna varandra rätt väl. Jag uppskattar att vi är i blandade åldrar och inte ett tajt gäng som umgås förjämnan. Vi brukar inte ha teman på våra träffar men inspirerar varandra utöver det vi stickar på genom att ta med nya stickböcker, sticktidningar och nytt garn. Då och då uppstår "smittspridning". Just nu är vi många som stickar fingervantarna Miss Sophie's hands. Mina har just blivit klara.

De är stickade i dubbelt pälsullgarn från Östergötlands ullspinneri, på stickor 2.5. Enligt mönstret ska det vara stickor 2.25 och Wollmeise eller motsvarande garn föreslås. Jag gick ner en storlek och stickade small för att kompensera stickstorleken. Har nyligen investerat i lyxstickorna Signature needles i strumpstickor 2.5 och ville använda dem. De andra på stickcaféet har stickat sina vantar i just Wollmeise eller Malabrigo sock. Roliga att sticka var de! Mönstret finns att köpa på Raverly.
Som komplement till onsdagscaféet som ju träffas på kvällstid startade jag ett stickcafé på eftermiddagstid förra terminen. Här ses vi på Café Basilika som ligger i Kyrkans hus varannan måndagseftermiddag. (jämna veckor) Av naturliga skäl är nästan alla deltagarna äldre som slutat förvärvsarbeta. Än har vi inte haft några gemensamma teman men kommer kanske att ha det framöver. Vi är flera som skulle vilja utveckla vår tvåändsstickning. Vi funderar också på att gemensamt åka iväg och besöka näraliggande stickcaféer som också träffas på dagtid. I måndags blev ännu ett par vantar ur Solveigs mönstersamling färdiga.

Detta mönster som hon  fått inspiration till  från en kurdisk mössa finns i hennes vantkalender för 2012, det är oktobermönster där. Jag har använt mina Signature needles också här och restgarner. Hade tur med det svarta garnet, bara 15 cm återstod när vantarna var klara! De allra flesta av hennes mönster är skrivna för tvåtrådig ull och stickor 2.5, de bygger på 60 m och instickad tumme. Vantarna blir väl trånga. Ska pröva med stickor 2.75 nästa gång.
Utöver dessa båda stickcaféer finns också ett stickcafé en lördag i månaden på Cinas garn i Sundsvall. Dit brukar jag också gå. Det är extra trevligt med stickcafé i garnmiljö! Nästa stickcafé hos Cina blir lördag den 27 oktober kl 14.

Sörja för de sina

Åntligen kom den, Sörja för de sina av Kristina Sandberg! Del 2 i hennes trilogi om Maj som i den första boken Att föda ett barn är en ung kvinna som är nygift och gravid i Örnsköldsvik 1939. Nu får hon sitt andra barn och vi får följa henne vidare i livet som ung hemmafru i vardagsbestyren från krigsåren och fram till början av 50-talet. Kristina Sandberg följer Maj genom att skriva fram hennes inre monolog på ett helt makalöst sätt. Det är verkligen som att öppna en dörr till Majs inre och till den tiden hon lever i. Där finns det hektiska kaos som hon upplever som småbarnsmamma, kraven på att duga som duktig hemmafru och osäkerheten i umgänget med släkten och bekanta. Hon strävar efter att följa alla de föreskrifter och råd som folkhemmets institut förde ut för modernisering och upplysning. Mycket intressant och lärorikt!
Plötsligt under läsningen blev jag också varse att det faktiskt är om min egen mamma och min barndom Kristina Sandberg skriver! Hennes Maj är ett par år äldre än min mor, som blev mamma betydligt senare än Maj, jag är född tolv år efter Majs dotter Anita, barnet som föds i den första boken. Men tidsandan känner jag väl igen och även de sätt Maj beter sig och reagerar på är mycket välbekanta. Maj försöker passa in och vara till lags in absurdum känns det för oss döttrar i generationen efter. Familjen har det bra ställt, Tomas hennes man som arbetar i släktens företag. Det saknas inte pengar, de flyttar till en stor lägenhet, har bil och sommarställe. Men Maj är som hemmafru helt beroende av Tomas, hon måste be om pengar till allt som faller utöver, t.ex. att köpa present när han fyller jämnt. Själv kommer från enklare förhållande och gör en klassresa genom det giftermål hon hamnar i, vilket också påverkar hennes relationer till släkt och umgänge. Maj beskrivs som alltmer lynnig och reagerar med diffusa sjukdomssymptom som yrsel och huvudvärk under de kommande åren när barnen växer upp. Hon vill vara en god mamma och kämpar särskilt med att försöka få en bättre kontakt med sin dotter när hon kommer upp i tonåren. Hela detta helt normala skeende skildrar Kristina Sandberg i sin tidstypiska ram och jag blev mycket berörd. Många tankar sätts igång. Det känns som att ha kommit närmare mor än jag någonsin varit förr. Hoppas verkligen att Kristina Sandberg är i full gång med den sista delen i trilogin om Maj och att den inte dröjer alltför länge!

Istället för bokmässan

Det var meningen att jag skulle åka till Göteborg, hade tågbiljetter ordnade och höll på att planera dagarna på bokmässan. Men ibland blir det inte som man tänkt sig, annat kommer emellan och nya beslut får tas. Det kom faktiskt att bli bokmässa - men utan resa. Jag upptäckte att Kunskapskanalen sände direkt från mässan hela dagarna så det var bara att bänka sig framför TV:n. En hel rad jätteintressanta seminarier blev det; ett om Tranströmers diktning, ett om oklarheter kring Dag Hammarskölds död, ett mycket intressant samtal kring tolerans där Margot Wallström deltog tillsammans med en lärare som arbetat med antirasistiskt arbete i Kungälvstrakten och som imponerade stort. Christer Mattsson heter han. Mm, många seminarier ligger kvar på ur.play och kan ses i efterhand också. Men såklart saknade jag mässvimlet och litteraturspanandet. Jag hade också sett fram emot en rad presentationer av nordiska författare och hade  tänkt delta i bokbloggarminglet som skulle äga rum på lördagen....
Som en liten motvikt blev det utöver seminarierna en promenad till den ena av Sundsvalls bokhandlar i fredags för minibokspaning och för att samla ihop förslag till bokcirkelns nästa läsning. Naturligtvis några tröstköp också.
Denna kunde jag bara inte motstå trots att inte broderat på länge:





En jättevacker bok som ger inspiration till skapande även om det inte blir just broderande. Tidigare i höst har jag också skaffat denna:



Också en underbar bok som är helt överväldigande vacker. Här finns fantastiska stickade plagg skapade efter i detaljer i målningar från gamla medeltida kyrkor i Uppland. Helt betagen blev jag, nästan yr. Det är bara svårt att välja vad man skall sticka.
Det blev två skönlitterära inköp i bokhandeln också, Den drunknade av Therese Bohman och Augustenbad en sommar av Annelie Jordahl som båda finns på min läslista och såldes ut för nästan ingenting.

Ikväll har jag så avslutat årets bokmässa med att se Babel på plats. Merete Lindström ska det bli spännande att läsa framöver, liksom femte delen av Knausgårds Min kamp och finska Rosa Liksoms skildring av en resa med transibiriska järnvägen. Men först och främst ska jag återgå till Sörja för de sina, andra delen i Kristina Sandbergs trilogi om Maj i Örnsköldsvik i mitten av förra seklet. En helt underbar läsning! Och bokmässan återkommer ju nästa år igen.