Tidigare läst del ett

En tillbakabläddring i Läsdagboken, alltså mina läsnoteringar på papper med penna visar att det fortfarande finns en bibba att överföra hit lästa från mars och framåt.



Först ut en rad deckare:
Sista jouren av Karin Wahlberg. Faktiskt en omläsning, det är inte ofta jag läser om deckare. Den här omläsningen hänger ihop med ett uppdrag att skriva en författarpresentation av Karin Wahlberg för Alex författarlexikon. Sista jouren är den första boken i hennes deckarserie om läkaren Veronika Lundborg. Den står sig tycker jag. Hela serien som hittills kommit i åtta delar är läsvärda men alla är inte lika bra som Den sista jouren.
Jag kan inte se i mörkret av Karin Fossum är en välskriven men mycket otäck berättelse om en ensam man som blir en mördare.
Viskleken av Arne Dahl är en omstart i en ny serie om Paul Hjelm och hans kollegor i det gamla A-gruppen från de tio tidigare böckerna som startar med Misterioso och avslutas med Himmelsöga. Paul Hjelm och de andra har nu blivit placerade i en europeisk brottsbekämpningsgrupp. Arne Dahl fortsätter här att skriva en spännande, välskriven och intellektuellt stimulerande deckare. Sen jag läste Viskleken har ännu en del i serien hunnit komma ut, Hela havet stormar.
Marianne Peltomaas Och jag skall avlägsna din slagg utspelar sig i Helsingfors. Trevligt att läsa finlandssvenska var det men utöver att det handlade om att en pyroman härjade i staden minns jag ingenting av deckaren.
Även Allt vad marken gömmer av Annika Sjögren som utspelar sig i Härnösand flög förbi utan att göra intryck. Både Marianne Peltomaas och Annika Sjögrens deckare kan klassas som i första hand plats-centrerade. I bådas böcker tar beskrivningar av städerna stor plats, ibland undrar man om det är en turistbroschyr man läser. 
Anna Bovallers deckare tillhör deckargenrens andra stora kategori, den som har en yrkeskategori i centrum. Oftast rör det sig om författarens eget yrke. Anna Bovallers deckare handlar om juristen Petra Wester. Äppelkyrkogården, hennes tredje bok i serien utspelar sig i Ungern med anknytning till revolten 1956 och på Österlen. Faktiskt riktigt spännande, betydligt bättre än Svärmaren som jag tidigare läst.
Elias Palms Corpus delicti är på motsvarande sätt en deckare av en rättsläkare om en rättsläkare. Hans bok är till stora delar en pedagogisk beskrivning av rättsläkarens arbetssituation. Som reportage betraktat riktigt intressant läsning. Deckarintrigen med koppling till huvudpersonens barndom är spännande men kantiga personskildringar och dåliga övergångar mellan yrkesskildringen och intrigen faller den under läsningens gång.
Känslan av död är den första boken jag läst av engelska Elly Griffiths. Hennes huvudperson är arkeologen Ruth Galloway som bor vid havet i Norfolk. På svenska finns totalt fyra böcker översatta om Ruth.
Thomas Kangers Drakens år med kriminalinspektör Elina Wiik i centrum tar avstamp i Västerås men rör sig sen  från Afghanistan tvärs över USA och vidare till Vietnam med en sväng runt norra Jämtland. Mycket spännande läsning, egentligen mer thriller än deckare.

Pågående

Åter en grå dag med en del regn. När man är hemma gör det faktiskt inte så mycket. Här i Sundsvall har faktiskt vädret hittills i sommar varit helt okej för min del. En del regnande men också mycket sol. I förra veckan dessutom några dagar med högsommarvärme och även varma kvällar.
Istället för att backa tillbaka till listan på tidigare läst och stickat och pricka av där kommer här en sammanställning av det som är pågående. Jag håller alltid på med flera parallella läsningar och stickningar. Vad gäller böcker så är det för tillfället ovanligt många till och med för mig:
* Agaat av Marlene van Niekerk som utspelar sig i Sydafrika och handlar om förhållandet mellan den äldre lantbrukarhustrun Milla som är förlamad i ALS och Agaat den unga svarta kvinna som växt upp i familjen och nu sköter henne. Den är precis lika stark och gripande som jag föreställt mig men den går dels därför inte att sträckläsa dels också för att den är så stor och tung.
* Causa Mortis av Elias Palm är en spänningsroman, den andra delen om rättsläkare Ella Andersson. Liksom sin huvudperson är Elias Palm själv rättsläkare. Jag har nyligen sträckläst Corpus Delicti den första boken om Ella Andersson som till stor del är en initierad och pedagogisk reportageberättelse om rättsläkares arbetssituation med en anknytande mordhistoria. Rätt intressant läsning även om gestaltningen av främst huvudpersonen lämnade en del att önska.
* Korparna av Thomas Bannerhed, förra årets August-vinnare har stått och väntat i bokhyllan ett tag. Det är en mycket känslofull nära skildring av den 12:åriga Klas som lever med en exentrisk pappa och sliten mamma på ett småbruk i Småland. Jättefina naturskildringar och fågelbeskrivningar. Den läser jag också långsammare än vanligt för att njuta.
* En diktsamling av Lina Ekdahl som ser ut som en av Konsums blå vita produkter från 1980-talet. Blev varse henne i radions Biblioteket i våras. Jättebra vassa dikter! Hennes dikter sätter ord på och kompletterar Liv Strömqvists serier.
* Linn Ullmanns Det dyrbara är sommarens följetong i DN. Ett familjedrama där en barnflicka hittats död efter att ha varit försvunnen länge. Lite rörigt att hålla ihop berättelsen genom dagligt snuttläsande.
* Stryparen av Jonas Moström är sommarföljetong i Sundsvalls Tidning. Den senaste i en lång rad av hans deckarserie som utspelar sig i Sundsvall med anknytning till sjukhuset och läkaren Erik och kriminalaren Johan som huvudpersoner . En av hans sämre tycker jag efter 17 avsnitt lästa.
* Som radioföljetong pågår Marie Hermanssons Himmelsdalen som handlar om Daniel som hälsar på sin tvillingbror som vistas på en rehabiliteringsklinik i en isolerad trakt i Schweits och blir övertalad att byta plats med sin bror under några dagar. Förstod när den kom ut att det skulle vara en hemsk berättelse och hade inte tänkt läsa den därför. Men kunde inte låta bli att lyssna på de första avsnitten när den dök upp i radion. Ja det är en obehaglig berättelse men både intressant och spännande.
* Ännu en "lyssningsläsning" är Till offer åt Molok av Åsa Larsson i hennes egen uppläsning. Liksom i hennes tidigare deckare får man följa juristen Rebecka Martinsson som nu bosatt sig i sin farmors hus i Kurravaara utanför Kiruna. Berättelsen startar mycket starkt med en björnjakt. Parallellt med den nutida mordhistorien och Rebeckas problem på arbetet berättas en historia från 1900-talets första år som utspelas i nybyggarsamhället Kiruna kring gruvdisponenten Hjalmar Lundbom. Mycket spännande och intressant är också denna lyssning med ett extra plus för Åsa Larssons uppläsning.

Lika många stickningar som böcker har jag inte på gång, bara fyra som är aktiva:
Först och främst det Geilska Rundstykket. Har stickat intensivt på den i ett par veckor och har nu bara nedre delen på bakstycket och ärmarna kvar.

Den senaste veckan när Gratitude-sjalen blev klar, har den istället  fått sällskap av först Fellowship, sen ännu ett par muddar och sen i förrgår av en babykofta.

Gratitude i ull från Ateljé Norrgården

starten på Fellowship, en sjal i Sagan om ringen-anda

mudd i trefärgad prick

babykofta i Zauberball o Fabel

Till sist nya garner som jag inte kunde motstå när Mittmaskan hade stickcafé hemma hos Maria med Garnkorgen i källaren förra onsdagen när Gatufesten tog över Sundsvalls centrum.

I inköpet ingick också ett par häften från Sandnes och Zauberball-nystanet  från  bilden ovan

Stickcaféet flyttar på onsdag (11 juli) till Wayne's Coffee på Storgatan som vi brukar göra på sommaren.

Gemensamhetsstickningen Landhöjningen

Nästan en månad sen det blev något skrivet här. Som vanligt hinner det hända en hel del. För mig har det varit en intensiv stick- och läsperiod. Helgen före midsommar ordnade Hemslöjden i Medelpad och Ångermanland en resa till Stockholm  med mål att iscensätta en gemensamhetsstickning på Liljewalchs under lördagen. Stickare från våra landskap hade i våras stickat varsin del till verket på temat skog, älvar och hav kopplat till vår natur. Nu på Liljewalchs stickades alla våra delar, 24 st, ihop till verket Landhöjningen. Här några bilder för att illustrera det hela:

Här kan man i bakgrunden också se Yvonne, Lennart och Sara, våra spelmän som spelade låtar från Medelpad och Ångermanland under stickningen.

Min ruta, skog i dominostickning. Ovanför den gemensamma landhöjningen som stickades i gråa garner.

Hela Landhöjningen så långt vi hann under eftermiddagen på Liljewalchs. Fortsättning kommer att ske i Sollefteå och Sundsvall  och säkert på ytterligare orter i Västernorrland i höst i samband med Hemslöjdsarrangemang.

Under Stockholmshelgen hann vi förstås utöver Liljewalchs också besöka de övriga jubileumsutställningarna på Nordiska och Valdemars Udde. Mycket intressant alltihop men mest imponerad blev jag av Liljewalchs utställning. Alla fantastiska löv och mycket annat vackert och inspirerande! Lite synd att skogen av löv är så tät, det var svårt att se en hel del. Jag förstår inte riktigt varför man inte istället placerade löv-utställningen på Nordiska, i den stora pampiga hallen där skulle de ha kommit mer till sin rätt.

Några löv: